Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Sofia längtar efter att möta sin publik

    En sinnlig approach till vardagen. Med det målet för ögonen ger sig Sofia Karlsson ut på turné igen.

    Hon berättar med ett skratt att hon sitter i en skrubb bakom en meter tjocka väggar i Gamla Stan när vi talas vid. Det är där hon brukat stänga in sig när hon skriver, men nu är hon mest där bara för att. Det är två dagar efter Grammisgalan, där Sofia var nominerad i kategorin Årets folk/visa för sin senaste platta, ”Regnet faller utan oss”.

    Att hon ”fick stryk” av Sven- Bertil Taube bekommer henne inte det minsta.

    – Jag har redan fyra Grammisar i garderoben hemma. Sven-Bertil var så given i år och han är fantastisk, så det känns helt rätt!

    Det har tagit tre år mellan förra skivan och den här och det är ganska lagom, tycker Sofia.

    – Jag tycker det är svårt att skriva låtar, det tar otroligt lång tid för mig, förklarar hon.

    – Jag sätter av tid för låtskrivande, men sen är det inte säkert att det blir något ändå, ha ha!

    Att hon fått fina vitsord för ”Regnet faller” är något hon hört från andra. Sofia läser nämligen inte recensionerna själv och förklaringen är enkel:

    – Jag bryr mig för mycket!

    Även om hon sätter av tid för att skriva låtar måste det självklart finnas inspiration med i bilden för att det ska bli något resultat. Senast fyllde hon på den genom att resa ut i världen. Bland annat satt hon på en cirkus (!) i Frankrike och skrev.

    – Det är min mans cirkuskompani, förklarar hon.

    Benoit Fauchier är en av Frankrikes stora akrobatstjärnor, ”men helt okänd i Sverige”, säger Sofia, som möjligen ser till att ändra på det inom kort. Monsieur Fauchier medverkar nämligen vid hustruns turnépremiär i Trollhättan i morgon, så åtminstone publiken i Hebeteatern lär veta vem han är sedan.

    Med sig på scenen har hon också ”ett fantastiskt band”, bestående av Sven Lindvall, bas, Lisa Rydberg, fiol, Hux Nettermalm, trummor, göteborgaren Henning Sernhede, gitarr, och Gustav Ljunggren på diverse instrument. Tillsammans bjuder de på vad Sofia beskriver som både sorgliga och roliga låtar.

    – Och så har även konserterna blivit – både sorgliga och roliga, fortsätter Sofia, som längtar efter att få möta publiken.

    – Att materialet man skapar lever är det roligaste!

    Efter turnén väntar bland annat en spännande konsert med Göteborgs symfoniker i början av maj och efter det blir det sommarturné. Däremellan pysslar hon med lite av varje. Tittar på sport när hon hinner till exempel. Som när Charlotte Kalla tog brons i VM häromveckan. Eller som när favoritlaget i fotboll spelar. ”Ja, men jag är ju Hammarbyare! Jag är född i Hammarby så det är klart jag är grönvit!”

    Går på konsert gör hon också gärna, inte minst för att få kreativa kickar och impulser.

    – Att gå på konserter är jätteviktigt! säger hon bestämt och förklarar att det egentligen kvittar vilken genre det handlar om.

    – Så länge en sångare eller instrumentalist ger allt, då är jag ganska nöjd. Om det brinner hos den som spelar, då kan det vara metal eller vad som helst.

    Sedan handlar det också om att hålla sig i form och att repa.

    – Jag dansar och sjunger, tar promenader och övar på mina instrument. Det är så lätt att bli stel med alla mejl och sånt som kommer hela tiden, så jag brukar hålla mig borta från Facebook i perioder. Jag försöker ha en sinnlig approach till vardagen.