Musikföreningen firar 90 år

Musikföreningen fyller 90 år och firar med en jubileumskonsert på söndag. Sara Martinsson, en av de yngre medlemmarna, har som examensarbete på Musikhögskolan, tittat närmare på föreningens historia och framtid.

ANNONS
|

Sara Martinsson är uppväxt med Lilla Edets musikförening. Hon är fjärde generationen i släkten som vigt sitt liv åt musiken. Det började med farfars far Svante, därefter farfar Agnar och så pappa Ingemar. Även mamma Ingegerd och Saras bror Erik är engagerade. – Det finns inte mycket som jag får tårar i ögonen av. Men att höra musikkåren på avstånd komma tågande 1 maj, det har jag upplevt sedan jag var liten, förklarar Sara Martinsson. Vid årsskiftet blev hon klar med sin musiklärarutbildning på musikhögskolan i Arvika. Hon har blockflöjt som huvudinstrument men spelar även trumpet, trombon och piano. Examensarbetet har kallats En amatörmusikkår i en föränderlig verklighet. – Jag ville skriva en historik, men har också tittat på framtiden och hur omgivningen påverkar, varför musikkårerna har svårt att överleva, berättar Sara Martinsson. Hon redogör för de mässingssextetter som fanns inom föreningslivet, bland annat i Verdandi, IOGT och skytteföreningen. Stommen till musikföreningen startade med IOGT 1919. Tio år senare slogs två sextetter ihop och den elva man starka kåren fick namnet Lilla Edets musikförening. Många spelade i föreningar och på bruken. Sara Martinsson berättar att det var vanligare förr att vuxna lärde sig spela av inhyrda militärmusiker. – Idag tror man att det bara är barn som kan lära sig i musikskolan. Men vem som helst kan lära sig, det kanske bara tar lite längre tid om man är äldre. Dagens musikkårer har det tufft. Sara Martinssonon ser med sorg i hjärtat hur professionella kårer läggs ned. – Det är stor skillnad på en amatörmusikkår och dagens perfekta musik som kan fixas till i datorn, konstaterar hon. Det kanske skulle behövas en dokussåpa om en blåsorkester – För att överleva måste vi göra något. Ett steg på vägen är att spela med musikskoleelever. De behöver se att vi finns, säger hon. Och de yngre behöver se att det inte bara är gamla stofiler som spelar i blåsorkestrar. Ett bekymmer är att de flesta unga vill spela gitarr, inte blåsinstrument. Den trenden märks i hela landet. – Musikkåren syns heller inte ute så mycket. Vi är med på valborg, 1 maj och nationaldagen. Men jag undrar vad folk skuelle tycka om vi inte var där, undrar Sara Martinsson. På söndagens konsert ska musikkåren bland annat framföra ett arrangemang som hon gjort av en Abba-låt och en jubileumsmarsch av Ingemar Martinsson. Kåren ska också spela tillsammans med elever från musikskolan.

ANNONS
ANNONS