Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/4

Tillbaka i väntan på nya beslut

Åtta ungdomar fick åldern uppskriven av Migrationsverket och flyttade från kommunen samtidigt. Men alla är samlade igen i Lilla Edet efter stora insatser från Klubb Solidaritet.

Mitt i den svenska vardagen finns det många personer som engagerar sig frivilligt för att stötta och hjälpa de flyktingungdomar som får sin ålder uppskriven.
– De är så ensamma, de har ingen att ringa – advokat, socialsekreterare, gode män, alla är borta. Det är skrämmande hur skyddslösa de är, säger Annette Fredriksson i Klubb Solidaritet som gått in med själ och hjärta och mycket energi för att hjälpa ungdomarna i en orolig situation.

Åtta ungdomar som hade boende i Lilla Edets kommun fick besked samma dag, onsdagen den 25 januari, om att de måste flytta från kommunen till ett vuxenboende på grund av att de blivit uppskrivna i ålder, till 18 år.
I samma veva slås den sociala struktur och trygghet de byggt upp isär, kompisarna flyttas till andra orter och några blir av med sina gode män. 
– De hamnade bland annat i Eskilstuna, Varberg, Jönköping och Rävlanda. Jag har varit på många vuxenboende, ofta är de väldigt dåliga för ungdomarna. Det är otryggt eftersom det förekommer alkohol och droger i de miljöerna som skapar stor oro och det sker våldsamma händelser varje dag, säger Annette Fredriksson.

Med hjälp av Klubb Solidaritets insatser är de flesta tillbaka i Lilla Edets kommun där en grupp bor på en privat adress, några har fått plats på Restad Gård i Vänersborg.
– Där är det ändå okej att bo. Det fungerar, och nu vi är nära varandra igen. Och just nu mår vi ganska bra, säger Ahmad Jafari.
Alla pojkar har överklagat sina respektive ärenden och tillvaron rullar på i ett slags juridiskt vakuum där de väntar på nya beslut från myndigheterna. 
Under tiden är medlemmarna i Klubb Solidaritet en ovärderlig hjälp. Det vittnar ungdomarna om gång på gång när TTELA träffar dem. 

Medlemmarna är få och har olika ansvarsområden. Annette Fredriksson håller kontakt med pojkarna, flera till utöver de åtta, och är ständigt på gång för att hämta och lämna och pussla ihop vardagen för dem, inte minst i kontakten med myndigheter. 
Ordförande Elinor Svenungsson ordnar med aktiviteter:
– Prova-på-ridning för killar är ett exempel, de hade jättekul, berättar Elinor.
Ytterligare andra gör skrivelser och håller koll på politiken.
Föreningen arrangerade också en manifestation vid det senaste fullmäktigemötet i Lilla Edet där man stämde in i den nationella kampanjen "vi står inte ut" som kräver amnesti för alla ensamkommande asylsökande.
– Vi är jättetacksamma för all hjälp vi har fått, säger Basir Mehrabi.
– Annette är vår skyddsängel, säger Ahmad Jafari och fortsätter:
– Jag ska laga mat varje dag till Annette om jag får jobb och uppehållstillstånd.

Alla pojkarna kommer från Afghanistan och har berättelser och erfarenheter i bagaget som många jämngamla i Sverige knappast varit i närheten av. 
En del mår dessutom psykiskt dåligt, ett tillstånd som kan försämras efter beskedet om åldersuppskrivning. Självmorden bland flyktingungdomarna har de så klart hört talas om. En av pojkarna berättar öppet att han gjorde ett självmordsförsök.
De förstår också den diskussion som pågår i Sverige kring flyktingarna, men har inte lika stor förståelse för det politiska spelet.
– Varför får bara de från Syrien asyl, det är inte bättre i Afghanistan. IS finns där också.

MEST LÄST