Usha Deminger och sambon Henrik Sandgren bor lantligt vackert strax utanför Ström i Lilla Edet. Här tillverkar Usha sina änglar av ull.
Alla pengar som försäljningen inbringar går oavkortat till Panzisjukhuset i Kongo och är öronmärkta för att betala vård för den som inte har råd.Där vårdas många av de kvinnor som blivit utsatta för den sexuella krigföringen i landet.
– Jag har gjort över 500 stycken, alla är numrerade, jag vill att alla ska vara unika. Men jag har sparat nummer 500 till doktor Denis Mukwege, säger Usha.
Denis Mukwege är skapare av sjukhuset och dess eldsjäl. Han är stort internationellt uppmärksammad för sitt arbete och är i år nominerad till Nobels fredspris, vilket han varit fler gånger, men har tidigare ödmjukt förklarat att han egentligen inte vill ha det.
– Att få ett pris utan att det blir någon skillnad, det vill jag inte, säger han i Läkartidningen.
Han kommer till fredskonferensen i Örebro, 22–25 oktober, och då tänker Usha vara på plats och räcka över ängel nummer 500 till Denis.
Att det blev just änglar förklarar Usha så här:
– Änglar är symboler för hopp, folk tycker i allmänhet om änglar. Det bara växte fram, dessutom älskar jag att pyssla.
Kuriosa i sammanhanget är att Ushas far, som jobbar inom Sida med bistånd i Afrika, är gift med en kvinna som har jobbat på Panzisjukhuset och blev god vän med Denis. Men det var något som Usha inte kände till när hon läste artikeln.
– Jag hade ingen aning om att det var det sjukhuset. Så nu har jag kontakter där och kan garantera att pengarna kommer fram.
Hon vill också poängtera att hennes gärning varken är religiös eller politisk.
Ullen till hennes änglar kommer från hennes och sambons får – till största delen åtminstone – en del får hon även från grannarna i området. Under TTELA:s besök går Usha och Henrik ut och hälsar på fåren, som nyfikna kommer dem till mötes.
– Vi flyttade hit från Göteborg för fem år sedan och trivs jättebra. Många människor öppnar sig och vill hjälpa vilket är glädjande. Man mår bra när man kan göra något för någon annan, säger Usha Deminger.
Artikeln i Läkartidningen är för övrigt hjärtskärande läsning och en påminnelse om hur oerhört utstuderat och brutalt ett krig kan vara. Två miljoner kvinnor har våldtagits – i Kongo är det farligare att vara kvinna än soldat.
– Det är fråga om skändning. Det här är ett krig som medierna inte tar upp, ett glömt krig som ingen känner till.
