– Det är svårt att hitta dokumentation med mindre än att det var bråk, konstaterar Upperudsbon Rolf Lundberg.
Han är initiativtagare till boken Upperudsälven-Lax i Upperud och Håverud från medeltiden till 1900-talet, med dalslänningen Christian Aarsrud som författare.
– Vi tycker att det är viktigt att få sådana här kunskaper på pränt medan tid är, säger Rolf Lundberg.
Christian Aarsrud hade inga förkunskaper om ämnet innan han tog sig an bokprojektet.
– Det har varit ett intressant ämne att fördjupa sig i. Det finns en hel del dokumentation om laxfisket i nedre Upperudsälven men det är inte så omfattande att det går att följa i detalj. Det blir lite rapsodiskt.
Skriften tar avstamp i donationen av Nordkärr (Holms socken) till Vadstena kloster 1409. Donationen var inte tydligt preciserad och laxfiske nämns inte.
Den bästa dokumentationen kring laxöringfiske är från 1670-talet, då järnbruksperioden inleddes, fram till mitten av 1700-talet. Då intensifierades striderna mellan industrin och de krafter som ville ha kvar laxfisket.
– Laxen tyckte inte om de föroreningar som industrin förde med sig som järnslagg och sågspån. Det kan jämföras med dagens industri och miljöproblem så det är inte mycket som förändrats, säger Rolf Lundberg.
En omfattande rättegång 1697 gällde vattenrättigheterna i forsen mellan Mauritz Posse, en nära släkting till innehavaren av Nordkärr, och brukspatron Johan Linroth. Det framgår av handlingarna att Nordkärr hade laxkar på platsen.
– Posse uppgav att han förlorade 1000 laxar årligen och han vann processen. Åtta laxar motsvarande en oxe så det handlade om häpnadsväckande stora pengar, berättar Christian Aarsrud.
Runt 1750 slöts en uppgörelse där Upperuds järnbruk köpte fiskerättigheten från adelssläkterna.
– Industrin köpte helt enkelt ut fisket från Nordkärr och efter detta upphörde bråken och därmed dokumentationen.
I mitten av 1800-talet gick järnbruksepoken mot sitt slut och en del utsättningar av laxyngel skedde. Myndigheterna vaknade till liv och den första fiskeristadgan infördes, liksom inrättandet av fiskeriinstruktör. Till viss del kom laxöringen tillbaka innan nästa industrialiseringsperiod inleddes runt år 1900. Då gjorde pappersbruken entré och med dem nya föroreningar.
1928 var laxen helt utdöd i nedre Upperudsälven och först 1992 satte Vattenfall ut 5 000 gullspångsöring, nedströms kraftstationen i Upperud.
Förra året gjordes en ny utsättning på 5 000 öringsmolt och det har fortsatt i år med 2 500 laxsmolt. Målsättningen är att återskapa det urgamla laxfisket i Upperudsälven tillsammans med bland annat Vattenfall.
– Visionen är att få tillbaka laxfisket, det gynnar alla i bygden, turismen och sportfisket. Men det är Vattenfall som äger frågan eftersom kraftstationerna sätter hinder i vägen, säger Krister Olson ordförande i Nedre Upperudsälvens fiskevårdsområde.
Christian Aarsrud avslutar boken med några hoppfulla ord.
"Problemen med föroreningarna tillhör nu historien och det rena vattnet har givet helt nya förutsättningar att bedriva fiskvård i Upperudsälvens vattensystem".
