Ljus framtid för Isabelle

Förskollärare är eftertraktade, det vet Isabelle Gummesson. Hon började söka jobb i juni, tog examen i januari och började jobba två dagar senare.

ANNONS
|

Ute öser regnet ner. Inne i värmen på förskolan Sädesärlan i Trollhättan sitter några barn och lekar med Playdo-lera. Fingrarna är rosa av den kladdiga leran och förskolläraren Isabelle Gummesson får hjälpa barnen att tvätta sig.

Det är första mars och Isabelle Gummesson har jobbat på avdelning 2 på Sädesärlan i drygt en och en halv månad. Hon var färdig med sin utbildning till förskollärare fredag den 13 januari, måndagen efter tog hon klivet in på sitt nya jobb.

– Det känns bra. Det blir en annan sak när man väl kommer ut, men det är så roligt och en utmaning. Det är det som gör att man brinner för yrket, för att det är en utmaning varje dag, berättar hon.

ANNONS

Hon läste omvårdnad på gymnasiet och bestämde sig sedan för att läsa till förskollärare vid Högskolan Väst. Då tänkte hon inte så mycket på hur arbetsmarknaden såg ut, det viktigaste var att få jobba med människor.

– Det var bara en fördel att det är en bra arbetsmarknad, det kändes som ett tryggare val när man insåg att förskollärare är eftertraktade, säger Isabelle.

Ett klokt val skulle det visa sig när hon ett halvår innan examen började söka jobb, en arbetsintervju senare och hon hade ett jobb.

– Jag började söka jobb väldigt tidigt, redan i juni förra året. Redan då låg det ute en massa tjänster. Det var en trygghet att veta att jag hade jobb när jag var klar, det var också därför jag började söka tidigt.

Men bristen är inte bara av godo, en viss oro finns också inför framtiden.

– Man blir lite orolig när man hör att det är brist för vi behövs. Det är världens viktigaste yrke tycker jag, vi sätter grunden för barnens lärande och utveckling.

På Isabelles avdelning är de två förskollärare och en barnskötare som har hand om sjutton barn. Här märks bristen inte i det dagliga arbetet, men situationen går ingen förbi.

ANNONS

– Det är många som snart går i pension och man märker att det behövs, det pratas mycket om det och man märker på cheferna att de vill behålla de förskollärare de får in, säger Isabelle.

Jobbet på Sädesärlan är ett vikariat och i november tar det slut. Men det är inget som Isabelle känner stress inför, möjligheten att få ett annat jobb är stor.

– För mig känns det ganska tryggt för chefen har sagt att det finns jobb både här och på andra förskolor. Det känns skönt för då kan man känna att man har flera ställen att välja mellan och välja det som känns bäst, säger hon.

– Jag kan gärna tänka mig att testa att jobba på någon annan förskola eller någon annan avdelning för att utveckla mig själv nu i början.

ANNONS