Klockan är kvart i nio och solen har varit uppe i drygt en timma. Ludvig Vänerö rör om i sin uppvärmda spagetti och köttfärssås. Doften av mikrad mat ligger kompakt inne i baracken på Roddargatan i Vänersborg. En efter en kommer hans medarbetare på Skanska in i det lilla lunchpentryt och plockar fram sina minst sagt välfyllda lunchlådor.
Denna morgon står pasta på menyn för de allra flesta. Liksom de flesta andra dagar. Här råder devisen att det ska gå snabbt att laga. Ketchupflaskan har en central roll på matbordet som också är fyllt av dagens morgontidningar. Det är en uppsluppen stämning bland kollegorna som nu ska få 30 minuters paus från renoveringen av hyresfastigheten utanför. – Vi passar på att läsa tidning under frukostrasten. Någon löser sudoku. Vi har oftast en väldigt bra dialog på morgnarna, berättar platschef Glenn Johansson, som understryker att arbetsdagens tre raster är viktiga ur det sociala perspektivet.
När du är 80 år gammal har du hunnit äta ungefär 175 000 måltider. Med den vetskapen är det kanske inte så konstigt att variationen i lådan i bland uteblir. Att inspirationen vid spisen tryter och att pastan, köttfärsen och ketchupen känns väldigt nära till hands. Men hur enformig den hemmagjorda maten än kan tyckas bli är vi svenskar väldigt duktiga på att ta med oss mat till arbetsplatsen.
En undersökning som gjorts av SCB visar att personalrestaurangerna i landet minskat sin omsättning med 8,9 procent under det senaste året.
Även om privatekonomin är det starkaste skälet till att vi fyller frysen med matlådor, menar Richard Tellström, lektor och doktorand i måltidskunskap på Örebro universitet, att också hälsoaspekten spelar en stor roll. – Lunchrestaurangerna serverar generellt sett en ganska fet och kolhydratrik mat. Köttet är huvudnumret och grönsaksutbudet litet. Man skulle kunna säga att den är manlig i sitt uttryck, då män i större utsträckning prioriterar varm och proteinrik kost.
Här, menar han, snuddar vi vid ett av skälen till varför kvinnor i något större utsträckning är bättre på att ta med sig egen mat till arbetet. – Vadå, ska ni fotografera min mat?
Klockan är strax efter tolv. Sjuksköterskestudenterna Nathalie Liljenkvist och Marie Rydell trängs tillsammans med många andra av Högskolan Västs elever framför lunchrummets, till synes ganska få, mikrovågsugnar. – Fryst mat ska man inte ha med sig, då bildas köer. Och soppor kan läcka ut i väskan, de är opålitliga, förklarar Marie Rydell som berättar vidare att hon liksom de flesta andra i klassen tar med sig mat till skolan av ekonomiska skäl. – Och allt är inte gott att värma, exempelvis potatis. Spagetti och köttfärssås brukar många ta med, tillägger Nathalie Liljenkvist, som denna dag har rester från en tacopaj med sig i sin lilafärgade tupperware-låda.
Marie Rydell öppnar sitt lock och granskar gårdagens fiskgratäng med en kritisk min. – Det här liknar ju mest timbalkost, men det säger väl i så fall något om mig, eftersom jag pluggar till sjuksköterska!, säger hon med ett skratt.
Att maten är ett uttryck för vilka vi människor är, vill Richard Tellström på Örebro universitet bestyrka. – Matlådan är ett ”statement” om oss själva. Där ligger du – det vill säga den mat som du själv ställer upp på och som du tycker är okej att äta offentligt. I bland måste man äta tillsammans med människor som man inte känner och då bör man ha valt de råvaror och rätter som är socialt och kulturellt accepterade. De obskyra och konstiga rätterna får ätas upp hemma, menar han.
Mat som kryddats med exempelvis curry eller spiskummin skapar dofter som sällan blir populära i lunchrummet. Vissa fiskrätter bör, enligt Tellström, även undvikas. – Vi är väldigt skickliga på att bete oss socialt korrekt inför varandra och därför har matlådematen blivit en slags mainstream-kultur, säger han.
Och på samma grunder som fåfängan hindrar oss från att ta med ”fel” mat till jobbet menar han att vi inte sällan tar med sådant som får oss att verka kreativa i köket. Men vad kommer det sig att vi svenskar generellt sett är så intresserade av att sticka ner näsan i varandras olika matlådor och burkar?
Tja, enligt Richard Tellström är det ett perfekt tillfälle att knyta sociala band och bilda grupp. Han menar att måltidens främsta verktyg är just att skapa gemenskap. – Det är därför som vi kan ha svårt att hantera situationer när någon ”ställer sig utanför gruppen” genom att exempelvis matvägra eller undvika en viss typ av kost.
På frågan om det är fel att kommentera kollegor och vänners mat dröjer han inte med svaret: – Har man inget annat än positiva saker att säga ska man tiga av sociala skäl. Mat fungerar precis som med klädsel, frisyrer eller nya bilar. Det bör inte kritiseras.
