2010 gjordes en inventering av igelkottsstammen i Fyrbodal, som visade att igelkottsstammen minskat successivt.
– Igelkottspopulationen har minskat drastiskt sedan 60- och 70-talet. Den har funnits på landsbygden tidigare, men verkar inte finnas kvar där i Fyrbodal, säger Mattias Olsson, forskare och naturvårdskonsult på företaget EnviroPlanning.
Igelkotten har minskat i antal i takt med landskapsomvandlingen. Dels har det tidigare småbrutna landskapet rensats och blivit storskaliga odlingar och monokulturer, vilket gjort att miljön de trivs i försvunnit. Även hur jordbruket använder insektsgifter påverkar, eftersom igelkotten äter insekter och födan således förändrats. Också trafiken påverkar igelkotten negativt.
– Nu finns arten mest i mindre orter och städer, där de har miljön med häckar och gräsmattor där de samlar mask och insekter i villaträdgårdar. Att man har på robotgräsklipparna på natten kan vara ytterligare ett hot för den redan utsatta arten. Robotarna kan också ha andra effekter – de gör gräsmattorna mer sterila, klipper ner gräs och blommor lågt, vilket kan påverka födobasen.
De stora faktorerna som påverkar är landskapsförändringarna, men också klimatförändringarna och dess varma vintrar ger utmaningar för igelkotten.
– Det kan vara komplicerat för dem att hitta övervintringsplatser. Det finns inte så många ställen att krypa under och ligger de inte torrt kan de få problem att överleva vintern – de får infektioner av vätan och när det snabbt blir kallt kan de frysa till is.
För framtiden tror Mattias Olsson att igelkottarna kommer ha det fortsatt tungt och hålla sig på det låga antalet man är nu. Men människan kan vara med och påverka igelkottens framtid.
– Vi har stor effekt på att få dem att överleva, eftersom de är så tätt knutna till oss nu. Vi kan ordna övervintringsplatser åt dem i trädgården, kanske avsätta en rishög där de kan få en torr plats. Vet man att man har igelkott i närheten kan man gott låta robotgräsklipparen vila under natten.