När han och frun såg rökpelaren stiga upp mot skyn på måndagseftermiddagen agerade de direkt.
- På någon halvtimme växte den sig ganska stor och vi började åka runt i området för att försöka hitta var branden var. Vi mötte en brandbil som också letade, berättar lantbrukaren Johan Larsson från Öster Vrenninge, som var en av de första att larma om branden.
När de körde in på en skogsväg i närheten av Rörbo var det nära att de fastnade på fel sida av branden.
- Vi körde in på en skogsväg där de börjat rulla fram slangar och släcka elden. Vinden låg på ganska bra och det började kännas lite väl varmt så vi backade tillbaka bilen 150 meter. När vi gick upp igen hade det börjat brinna mellan oss och brandkåren. Så det var bara att åka därifrån, berättar han.
Även brandmännen fick lämna en del utrustning och åka därifrån för att inte riskera att skadas.
Ställde upp med traktorer
Efter att ha hjälpt till att lokalisera branden fyllde han tunnor med vatten för att hjälpa till med att hindra eldens framfart. Tillsammans med flera boende i området fick de ihop ett par traktorer och tunnor som kunde fyllas med vatten.
- Till kvällen fick vi i gång tre tunnor i alla fall. Vi började bevattna vägarna. Den stora vägen som går mot Ramnäs, på södra sidan, en knapp kilometer från branden, där är det nygallrat. Så branden fick absolut inte nå det för det hade blivit som en blåslampa direkt med det torra riset.
Några hjälpte också till med att svetsa rör för att göra arbetet ännu mer effektivt.
- Under tiden vi körde var det några som började tillverka rör till tunnorna så att vi skulle kunna nå ännu längre bort från vägen.
Johan Larsson och flera andra kämpade på till klockan 2 på natten innan de gick hem och tog paus, men säger att de fortfarande är beredda på att hoppa in om det skulle behövas.
- Vi står lite på stand by, det tar ju inte många minuter att ta sig dit om det skulle behövas.
Beredda på att evakuera
- Vi är förberedda på att sticka. Vi har kört ner bilarna på vägen och packat det som är nödvändigt, säger Gunilla Preiholt som bor på Rörbo gård.
Gårdens hästar har körts bort medan korna än så länge står kvar, fridfullt betandes nära den sjö där helikoptrarna fyller på vatten.
- De verkar helikoptervana, säger Gunilla Preiholt som även hon minns storbranden 2014.
- Förra gången klarade vi oss precis. Vi såg branden från huset, berättar hon.
Även Johan Larsson säger att han är beredd ifall vinden skulle vända men att han inte är orolig än.
- Om vinden vänder ligger jag taskigt till. Men det är väl runt sex kilometer mellan och just nu ser jag ingen rök från gården så jag är inte orolig för egen del just nu.
