Glädjen vid återvändandet efter evakueringen

"Tut, tuuuut" – en bilist glädjetutar åt grannarna hemma i Huskölen. Nu får de boende återvända efter att ha varit evakuerade i brändernas spår.

ANNONS
|

- Välkommen hem, Gabby, ropar Sven-Göran Rystedt när Gabriella Persson Turdell tutat färdigt och parkerat vid sin gård på en höjd vid Ljusnan.

Sju dagar har gått sedan de evakuerades och nu är de bland de första att komma tillbaka sina hus. Natten till förra torsdagen knackade polisen på dörrarna och snart var orterna – på gränsen mellan Gävleborgs och Jämtlands län – tomma på folk.

- Vi kände att det var ett tufft skede då det fanns risk att branden skulle sprida sig över älven, säger Sven-Göran Rystedt.

ANNONS

Toppeldar pågick nämligen på andra sidan Ljusnan och då är inte ens 200 meter bred älvfåra tillräckligt som stoppkloss för brandens framfart.

- För det är ju öar emellan och där är det skog, och då vandrar elden väldigt snabbt, säger Johan Karnestrand.

Snabbt skulle det packas och lämnas – och oron var stor.

- Vi visste ju inte vad vi hade att komma tillbaka till, säger Sven-Göran Rystedt, som konstaterar att hustrun var mer förutseende för en evakuering.

- Hon började att packa tidigt.

Kvar i området

Fast varken Johan Karnestrand eller Sven-Göran Rystedt, som båda har hus i grannbyn Karlstrand som evakuerades samtidigt, behövde lämna området helt och hållet. Vid evakueringen hade de arbetet i flera dygn med att skydda en kraftstation från branden, och det arbetet skulle ju fortsätta.

ANNONS

- Så vi har ju varit med i processen och sett brandförloppet, och har kunnat lugna och informera andra, förklarar Rystedt.

Vid den gamla skolan i de vackra omgivningarna vid älven samlas några grannar, och bilar med glada grannar rullar in en efter en.

- Han är min hjälte, säger Gabriella Persson Turdell om Rystedt.

Hon ger honom en lång och varm kram i solen, och snart kramar hon Karnestrand också. De har varit kvar i krokarna, de har kunnat lämna information som grannar saknar.

- Många har klagat på dålig information, man har inte fått veta vad som har brunnit. Folk har ju ringt och frågat mig, säger Sven-Göran Rystedt.

ANNONS

- Men just här har det inte brunnit någonting.

Saknar ett skyddsnät

Informationsflödet till de drabbade blev bättre när länsstyrelsen tog över insatsen, enligt Gabriella Persson Turdell. Men hon saknar ett bättre skyddsnät när krisen väl uppstår.

- Skyddsnätet som jag trodde skulle finnas, att kommunen håller en informerad och undrar hur man mår, har inte existerat. Då känner man sig så otroligt sviken, säger hon.

Via en app har hon teststartat elgräsklipparen medan hon varit borta. Att den har startat har hon sett som ett tecken på att det inte brunnit upp. En gång startade inte gräsklipparen av någon anledning och oron växte, men den står vid den röda fasaden alldeles redo att klippa gräset.

Brandrök har legat över området, men den känns inte längre i näsan. Eller så beror det på att näsorna har vant sig i trakterna. En rökpelare syns på andra sidan Ljusnan, men läget i Huskölen och Karlstrand är under kontroll.

ANNONS

- Det har varit rökspridning där, så det är svårt att säga exakt hur det ser ut. Men vi har inte haft brand dit. Förhoppningsvis ska de komma tillbaka till ett ganska oskadat område, säger räddningsledaren Robert Strid.

Ännu är det många i framför allt Ljusdalstrakten som är evakuerade från sina skogar och hem.

- Vi gör prioriteringar hela tiden om vilka områden boende kan återvända till. Att bekämpa branden och i följden av det kunna få tillbaka boende, säger Strid.

Skön syn

Att de italienska brandflygen gjorde stor nytta för Huskölen och Karlstrand är folk som TT:s utsände möter övertygade om. Många såg hur vatten hämtades från älven innan de blev evakuerade.

- Det var så skönt när vi såg hur de kom hit och hämtade vatten, säger Johan Karnestrand.

ANNONS

- Ja, det var nog det som räddade oss, säger Rystedt.

Här är det fortsatt superhett. Bara en väg till Huskölen är öppen. Bränder rasar inte långt ifrån. Glädjen att få återvända är stor, men det finns ändå viss oro.

- Det knastrar ju när du går runt, säger Gabriella Persson Turdell.

- Nu ska jag vattna lite blommor som börjat dö.

TT
ANNONS