Osannolikt att Lööf lyckas

Centerledaren Annie Lööf har inlett sin variant på att komma vidare i regeringsfrågan. Ett uppdrag få tror på.

ANNONS
|

Annie Lööf vill sondera på ett annat sätt. Lägga statsministerfrågan åt sidan och börja med sakfrågorna.

Grundlagen anger visserligen att samråden ska ske just för att få fram en statsminister, men talmannen har uppenbarligen ansett att Lööfs tillvägagångssätt är förenligt med detta, eftersom det kan bana väg för en ny statsminister.

Frågan är om det verkligen kan det. Varför skulle samsyn i vissa sakfrågor göra det lättare för Stefan Löfven att släppa fram en Alliansregering eller för Kristersson att låta Löfven fortsätta?

Partierna är inte precis obekanta med varandras ståndpunkter.

Själva huvudfrågan

- Att på några dagar förhandla fram breda sakpolitiska uppgörelser känns aningen verklighetsfrämmande. Jag har dessutom svårt att tro att sakpolitiken inte varit uppe i de samtal som redan ägt rum. Och att bortse från frågan vem som ska vara statsminister är knappast möjligt eftersom det är just det som är själva huvudfrågan, säger statsvetarprofessorn Tommy Möller.

ANNONS

Kanske är det sig själv Annie Lööf till sist måste samråda med. Även hon inser naturligtvis att alla avgivna löften i regeringsfrågan inte kan förenas.

Dörren stängd

Efter sin principiella röstförklaring i onsdags, när C röstade nej till Kristersson, är dörren stängd för att i ett senare skede ställa sig bakom en Alliansregering eller M-KD-regering, som är beroende av SD:s stöd. Det principiella avståndstagandet kan knappast vara avhängigt av hur det går i den fortsatta sonderingsprocessen.

Både M och MP har avfärdat en Alliansregering med MP. S och M har gjort samma sak när det gäller S-stöd för en sådan regering.

Samtidigt har Annie Lööf sagt att hon hellre äter upp en sko än sätter sig i en Löfvenregering. Några beslut eller planer på att ens släppa fram en sådan regering finns inte, upprepar hon.

- Jag tolkar de senaste dagarnas händelseutveckling, och framförallt de ideologiska brandtal som Lööf och även Björklund höll i samband med omröstningen i onsdags, som att hon bestämt sig för att överge löftet att få bort Löfven som statsminister. I annat fall blir hennes agerande ytterst svårbegripligt, säger Möller.

ANNONS

Ideologisk spänning

Enligt professorskollegan Jonas Hinnfors har den ideologiska spänning som alltid funnits inom borgerligheten blottats, när de borgerliga partierna utmanas från höger. Lööfs utmaning är att öppna dörren för något som inte bygger på den gamla tvåblockslogiken.

- Här ligger kanske trots allt den minerade nya terräng som Lööf skulle kunna slå in på, säger Hinnfors.

- Om ett regeringsunderlag byggt på någon variant av S/MP/C/L skulle ge S statsministerposten, skulle C/L förmodligen kunna utverka mycket långtgående sakfrågeeftergifter från S. Det skulle möjligen kunna blidka respektive partiorganisationer och väljare i den svekdebatt som lurar runt hörnet, säger han.

Det enda alternativ som annars återstår, utöver extraval, är att Lööf försöker bilda en liten mittenregering med L och eventuellt MP.

- Att hon själv skulle kunna bli statsminister betraktar jag som osannolikt, även om det rent teoretiskt skulle kunna bli så. Det skulle bli den svagaste regeringen Sverige haft, säger Tommy Möller.

ANNONS
TT

Fakta: Vägen till extraval

Det finns bara ett i grundlagen angivet sätt att utlysa extraval.

Om talmannens förslag till statsminister förkastas fyra gånger av riksdagen utlyses automatiskt extraval.

Det ska hållas inom tre månader och gäller bara val till riksdagen.

Hittills har ett förslag röstas ned i riksdagen.

Normalt kan en regering utlysa extraval. Det får däremot inte en övergångsregering göra.

Ett informellt sätt att ändå åstadkomma det utan fyra omröstningar i kammaren är att partierna kommer överens politiskt att utse en statsminister med uppgiften att utlysa extraval.

ANNONS