Antalet barn som lever i familjer med missbruk, våld eller psykisk ohälsa beräknas uppgå till runt 500000 i Sverige. Men bara 30500 barn och unga fick i fjol vård enligt socialtjänstlagen eller LVU.
I veckan startade Maskrosbarn ett upprop för att förbättra situationen. På några dygn har över 500 personer skickat kravbrev direkt till sin kommun. En film på Facebook har samtidigt delats över hundra tusen gånger.
Tio minuter
Linn Englund levde som tonåring själv i en familj med bland annat psykiskt våld, men fick inte rätt stöd.
- Jag fick höra att det inte var någon idé att ens göra en anmälan, för socialtjänsten har redan så fullt upp att de ändå inte kommer att kunna hjälpa dig. Det ledde till att jag fick bo kvar i en dysfunktionell miljö, säger hon.
I dag möter hon ständigt ungdomar som befinner sig i liknande situationer.
- Det kan handla om att man får fel hjälp, inte blir lyssnad på eller att man inte fått träffa socialsekreteraren ensam. Och hur ska man då våga berätta hur man har det hemma, när ens föräldrar sitter med, säger Linn Englund.
Tidigare studier har visat att socialsekreterare bara lägger cirka tio minuter om dagen på direkta möten med barn och unga.
- Socialsekreterare vill hjälpa, men de har inte förutsättningarna, säger Linn Englund.
Självhat
Konsekvenserna för de utsatta barnen kan bli förödande.
- Vi möter mycket självskadebeteende, självhat och svårigheter att klara skolan. Många har också en uppfattning om att de kommer att gå samma väg som sina föräldrar, säger Linn Englund.
I december kommer alla de brev som skickats till landets kommuner att diskuteras på en konferens med representanter från riksdagen.
- Vi förstår att det här är förändringar som inte kommer att ske över en natt. Men vi hoppas att det ska vara början på att det ställs högre krav på kommunerna att tillföra tillräckligt med resurser till socialtjänsten.
Mer lättillgängligt
Åsa Fuhrén-Thulin är chef för sektionen Socialtjänst på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Hon välkomnar Maskrosbarns initiativ men säger också att det finns lagstiftning som hindrar att barn får hjälp.
- Socialtjänstlagen är så beskaffad att de lättillgängliga, tidiga insatserna alltid måste myndighetsprövas först. Om vi förändrade lagstiftningen och gjorde den mer lättillgänglig skulle flera barn lättare kunna få de insatser de behöver och föräldrarna skulle bli lättare att motivera och fler skulle våga be om hjälp, säger Åsa Fuhrén-Thulin.
Speciellt gäller det här de mindre barnen där man alltid måste motivera föräldrarna att vilja vara med på en sådan insats.
- Säger de nej, så är det nej. Och då är det ett ganska långt steg till att man ska komma fram till att det är ett LVU. Då kan man anställa hur många socionomer som helst och ha samtal med barn, men kan man inte få med sig föräldrarna så får man inte en förändring för barnet.
TT
Regeringens samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården presenterade i fjol en mätning av socialsekreterarnas arbetstid.
Mätningen visar att utredande socialsekreterare endast lägger två procent, cirka tio minuter, av arbetstiden på direkta möten med barn och unga.
Lika lite tid ägnas åt utvecklingsarbete.
35 procent av arbetstiden läggs på kvalificerat utredningsarbete, medan 11 procent är ren administration som skulle kunna utföras av mindre kvalificerad personal.
Undersökningen genomfördes i 51 kommuner med 1302 socionomer under 6500 dagar.
