Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
PROVA

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

1/3
ANNONS ▼

Alltid omtanke ur Annas perspektiv

Hon älskar lukten av stål, brinner för mönster och att skapa omtanke i tillvaron. Vi åkte hem till Anna Stålberg och klättrade upp på hennes egendesignade förvaringsskåp för att få lite andra perspektiv på tillvaron. Och fick samtidigt ta del av världens estetiskt mest tilltalande frukost.

Det första som möter oss när vi träder in i Anna Stålbergs nybyggda ateljé i arla morgonstund är en frukost uppdukad på ett sätt som i sig är att betrakta som ett konstverk.

– Jag har alltid gillat att duka lite roligt, det är kul att få besökare att känna sig välkomna, säger Anna och häller upp en kopp kaffe.

Ateljén är belägen alldeles intill huset i Torsred, och utrymmet fyllt av sådant som på olika sätt är resultatet av Annas skaparkraft inom flera områden.

Det handlar om allt från möbler till tyger med egendesignade mönster, tavlor, handgjorda affischer och ritningar på bruksföremål som en dag kanske kommer att tas upp i produktion och nå ut till fler hem.

Anna Stålberg växte upp i Kuleskog utanför Åsaka och livet på landet kom att prägla henne som person.

– Jag minns mycket spring ute i skogen, trädklättring och lek med min två år äldre bror Johan. Det var en uppväxt nära naturen och pappa hade dessutom egen firma med verkstad hemma. Han fick ut sitt skapande den vägen, och min mamma sydde sina ena kläder när hon var yngre så båda mina föräldrar är kreativa. Jag och min bror hängde mycket i pappas verkstad och jag älskar fortfarande doften av stål – har flera stålprojekt på min att göra-lista, säger Anna.

Hon hittade tidigt till målandet och på gymnasiet var det inte så konstigt att det blev estetisk bild på Magnus Åbergsgymnasiet.

– Jag mådde verkligen bra av att få vara i den världen i en tid då man famlar efter sig själv, och samtidigt få utlopp för kreativiteten. Det var under den här tiden som många började mejla och på rasterna gick de flesta till datasalen, men jag sprang iväg till vår keramiksal. Tyckte det var underbart att sitta där, det blev många timmar.

Det var också under den här perioden som Anna allt mer insåg att hon ville använda händerna även till annat än måleriet.

– Det fanns någon sorts behov, kanske eftersom jag alltid sett min far hålla på med olika saker.

Efter en kurs i 3D-modellering gick Anna en kurs i dekormåleri, och medan hon gick där föddes tankarna på att söka sig till forumutbildningen på Beckmans designhögskola i Stockholm.

Arbetsprover och intervjuer blev lyckosamma och Anna kom in för att gå tre år och slutligen ta en kandidatexamen.

– En fantastisk tid, i ett högt tempo och med stor variation på det vi höll på med. Man hann liksom aldrig snöa in på någonting utan det var nya grejer hela tiden, och mig passade det bra eftersom jag gillar att experimentera, berättar hon.

– Det kunde handla om att göra allt från ytterdörrar till bestick och stapelbara stolar. Det var många uppdrag som skulle redovisas, och även om man utvecklas hela tiden gäller det också att stanna upp och känna vad man verkligen vill göra, säger Anna.

Hon säger att en av de stora lärdomarna hon gjorde under åren i Stockholm var att skala av.

– Det kan lätt bli så att man vill baka in fyra idéer i en, det är bättre att göra den tydlig. Därför är det bra om det finns en bakgrund till varför saker är som de är, då är det lättare att renodla en idé.

Medan hon läste träffade Anna sin nuvarande sambo Lars, också från Trollhättan, så efter utbildningen flyttade hon tillbaka till staden.

– Jag slängde mig ut – det är lite av min grej – och startade ett eget företag. Jag visste inte riktigt var jag skulle befinna mig, det här var 2006 och sedan dess har det ju poppat upp många forum för kreatörer som ACT på Innovatum till exempel, men då var det inte lika naturligt. Jag skaffade i alla fall en källarlokal och det blev inte helt lyckat – jag hade behövt ett ställe med mer runtomkring mig, säger hon.

Den annalkande lågkonjunkturen gjorde att grejer som var på gång – bland annat möbler till en hotellkedja – hamnade på is.

– Vi köpte hus och fick barn, det passa mig bra att jobba med något annat så jag var på Coompanion i Trollhättan i fem år där jag hjälpte andra att starta företag. Samtidigt renoverade vi huset som tokstollar, det var en väldigt intensiv period, berättar Anna.

– Men jag kände mig till slut kreativt frustrerad och i fjol sa jag upp mig. Fick jobb på City Trollhättan med uppdraget att på olika kreativa sätt förstärka evenemang och det har varit så jäkla kul att komma in i den världen, jag har bara skrikit efter att göra saker.

Under året har Anna jobbat med allt från musikarrangemanget Dinkytown till högtider som påsk och jul. Och via det egna företaget har hon bland annat varit med under arbetet med den nya rymdlekplatsen på Kronogården.

– Omtanke är ett viktigt för mig, besökarna ska känna sig välkomna och samtidigt gäller det att fånga medlemmarna i City Trollhättans önskemål och försöka knyta ihop det. Det här året har gett mig massor av energi. Jag har jobbat där deltid och den andra tiden med mina egna grejer.

På den sistnämnda fronten är det saker i görningen. Ett soffbord av exklusivare sort i princip färdigt att tillverkas och planen är att göra en mindre serie tillsammans med Daniels inredningssnickeri på Orust.

– Min vision är att skapa ett eget varumärke med möbler, tapeter och textil. Det är en långsam process, vilket är en stor utmaning för en formgivare. Men jag brinner för det och tänker följa mitt hjärta.

I ena hörnet av ateljén står ett stort skåp, av Annas egen design.

– Jag gillar ordning och reda, annars kan jag inte fokusera riktigt. Jag ville ha ett skåp för förvaring, men också att det ska fylla en större funktion. Tanken sedan var att placera det på ett ställe med lite längre sikt för att få ett annat perspektiv på saker, under en pågående process, säger Anna.

Så med utsikt från skåpet går det till exempel att studera ett mönster som hängts upp på den motsatta väggen i ateljén för att se hur det funkar.

Och där uppe fungerar det också bra att göra intervjuer.

Anna Stålberg

Ålder: 36 år.

Är: Formgivare, konstnär, illustratör. Jobbar dels på City Trollhättan, bland annat med utsmyckning av offentliga miljöer, dels med sin egen firma.

Familj: Sambon Lars, barnen Ingrid, 8 år, och Bertil, 5.

AVKOPPLING

– Att jogga är ett sätt att verkligen rensa huvudet och få bra idéer. När jag är ute på en runda är det som att komma in i en annan värld där allt går att lösa, jag blir så himla glad av det tillståndet. Även om det gått bra på Göteborgsvarvet när jag varit med är tiderna inte det viktiga. Jag är mer ute efter den sköna känslan i kroppen. Att få jord på händerna är också ett sätt för mig att koppla av. Jag älskar trädgårdsarbete och mår bra av att plöja runt, det är nåt jag fått från min mor. Jag älskar överhuvudtaget att forma rum vare sig det är inne eller ute.

RENOVERA HUS

– Jag och Lars har renoverat huset tillsammans för att förverkliga våra drömmar. Visst hade vi kunnat anlita en byggfirma, samtidigt har vi lärt oss otroligt mycket på vägen och det är en styrka att göra mycket ihop. När det är fint väder är vi noga med att avsluta arbetsdagen med en kall god öl ute vid boden.

FILMUPPLEVELSE

– "Stekta gröna tomater" var väldigt bra, den innehåller så mycket om livet och ger en förståelse för hur saker blev som de blev. Länge sen jag såg den nu, men den filmen får mig att både gråta och skratta. Sen är jag i ärlighetens namn ingen filmmänniska. Jag har svårt att sitta stilla och titta, vill själv upp och röra mig, haha.

MUSIKALISKA FAVORITER

– Musik är det bästa sällskapet som finns och jag lyssnar mycket även om jag inte är en nörd. Jag har alltid uppskattat svenska texter, sådana som vill någonting och kan tolkas olika beroende på personen som lyssnar. Jag gillar bland annat Timo Räisänen, Annika Norlin, Sophie Zelmani och Lars Winnerbäck. Och jag tycker om härliga refränger som man blir glad av!

MÖNSTER

– Just nu är jag väldigt inne på mönster, de kan på ett enkelt sätt förändra ett helt rum. Jag tycker om rörelse i både mönster och former och att det händer något i strukturen.

ATT HA EN EGEN ATELJÉ

– Den blev färdig tidigare i år och jag tror fortfarande att det är en dröm. Förut hade jag allt i källaren och det fungerade inte så bra. Det här rummet har verkligen fyllt sin funktion som arbetsplats. Och det här är bara början, har massor av planer för hur jag ska göra i ordning här inne.

MEST LÄST