BILDALBUM: Brand- bilar är deras livsstil

Det började med en uppmaning från frun Annika. ”Skaffa dig en lastbil att pilla med, så du håller dig hemma någon gång”. Nu har de samlat på sig tio brandbilar från 1930-talet och framåt, några gamla ambulanser, samt byggt en replika på en brandstation som den såg ut på 1950-talet. Komplett med torn för slangtorkning.

ANNONS
|

Gården i Höljebacka ser ut som vilken gård som helst. Åtminstone på håll. Väl inne på gårdsplanen och möts av en gammal kollektivtrafiksbuss, ett 50-talskafé och vad som förefaller vara en väldigt välbevarad brandstation från 50-talet.

Brandstationen mitt på gården är visserligen otroligt välbevarad men betydligt yngre än man kan tro, den tidstypiska inredningen till trots.

– Det är den enda privata brandstationen som inte varit stationshus innan. Så där kan man väl säga att jag är den första idioten, säger Putte Fredriksson och skrockar.

Putte Fredriksson driver Höljebacka brandmuseum tillsammans med hustrun Annika. Det började som sagt med att Annika ville att Putte skulle skaffa sig en hobby som höll honom hemmavid, och man kan väl säga att det lyckades. Sedan projektet drog igång för 15 år sedan har den lediga tiden spenderats på gården och de enstaka semesterveckorna har gått till olika veteranbrandbilsrallyn runt om i landet.

ANNONS

2006 invigdes brandstationen, och i början av maj i år invigdes även den tillbyggda ambulanshallen och kaféet.

– Det har varit en del jobb. Här inne till exempel har Annika och jag satt i 7 000 gipsskruvar, säger Putte Fredriksson och visar upp den nybyggda ambulanshallen

I ambulanshallen står ett av två kvarvarande exemplar av Volvo Duetts ambulansmodell, en hästambulans (dock utan häst) och en brandjeep som brunnit men restaurerats till nästintill nyskick.

– Jag har nog aldrig sett Annika så förbannad som när jag kom hem med den där ambulansen. Vi har nog bytt allt på den, utom fönstren. Färgen gick inte att slipa bort heller, så vi var tvungna att skrapa av den, berättar Putte om ambulansen som nu ser mer eller mindre nytillverkad ut.

Sitt omåttliga intresse för brandbilar till trots har Putte själv aldrig jobbat som varken brandman eller ambulansförare. Nej, han jobbar som flyttkarl i Trollhättan. Däremot får han ovärderlig experthjälp från folk som jobbat länge inom kåren – Lasse Sunnerdahl till exempel, som jobbat inom Trollhättans och Vänersborgs brandkår fram till pensionen 2009. Med sina 43 år inom yrket kompletterar de varandra bra.

– Den entusiasmen Putte har smittar ju av sig. Det är klart man vill vara delaktig i detta, även om man kanske tänkte att det fick vara nog med röda bilar efter 43 år, säger Lasse Sunnerdahl.

ANNONS

Putte är tacksam för hjälpen. År 2000 sågade han av sig ena handen, och även om den fungerar hyggligt har han problem med att hålla vissa verktyg i ett fast grepp.

– Hade vi inte haft hjälp hade vi inte varit där vi är i dag, det är ett som är säkert. Det är Lasse här, Roland som håller till nere i Knäred bland andra som dragit ett stort lass, säger Putte.

Och hustrun Annika så klart. Som egentligen inte delar Puttes intresse för brandbilarna, men trivs i den typiska 50-talsstilen. Både i kaféet och inne i stationen finns det inte en enda detalj att anmärka på, hade man inte vetat bättre hade man verkligen trott att man färdats sex decennier bakåt i tiden.

– Vi är ju 50-talister båda två. Det har blivit en livsstil och det är helt fantastiskt. Men det var inte vad jag räknade med när jag bad honom skaffa en gammal lastbil att meka med, säger Annika Fredriksson.

Från och med vecka 21 kommer Putte och Annika att hålla öppet museet och fiket för allmänheten mellan klockan 18 och 21.

ANNONS