På Kroppefjäll brann närmare tre hektar skog, i södra Hökedalen cirka fem hektar och i Nössemark mellan åtta och tio hektar efter blixtnedslag. Bäckefors räddningskår fick en arbetsam uppgift då man i inledningsskedet fick bekämpa branden utan vatten. Däremot upptäcktes branden i ett tidigt skede.
Räddningskåren fick parkera sina bilar vid Torpane, intill 166, några kilometer sydost om Bäckefors.
- Sedan hade vi närmare en kilometer att gå innan vi nådde branden. Vi fann även var blixten slagit ner i en tall, berättar räddningsledare Torgny Lundh, Bäckefors.
- Från början fick vi larm att det var skogsbrand i trakterna av Björntveten på andra sidan järnvägen. Därifrån fick vi se röken på Kroppefjäll och trakterna av Torpane, berättar Torgny.
Väl framme visade det sig att det inte fanns tillgång till vatten och det var endast jourgruppen som larmats.
- Jag fick dra stort larm och vi fick även en bil från räddningstjänsten i Bengtsfors. När de kommit och börjat förbereda för att dra slang blev de larmade till en brand i ett uthus i Solvik Bengtsfors. Då begärde vi och fick
i stället en tankbil från Mellerud, säger Torgny Lundh.
Från tankbilarna, Bäckefors och Melleruds, fick man dra omkring 350 meter slang.
- Vi hade begärt att få helikoptern för vattenbombning men när de bekämpade skogsbranden i Nössemark blev de kallade till en skogsbrand i Bohuslän, säger Torgny Lundh.
Räddningskåren i Ed hade skogsbränder såväl i Nössemark som i Hökedalen.
I Nössemark klarade brandvärnet, med stöd av några mannar från Ed och helikoptern, upp det hela.
- Större delen av Eds räddningskårs personal bekämpade en skogsbrand i södra Hökedalen. Den branden blossade upp idag på söndagen igen. Även här är det vattenbrist. Vi har fått dra över 700 meter slang från tankbil för att få fram vatten, berättar Lasse Svensson, jourhavande räddningschef i beredskap.
Det som varit gemensamt för de aktuella skogsbränderna är att de orsakats av blixtnedslag, det fanns inga vattentäkter i form av sjöar eller tjärn i närheten och dessutom fick brandmännen gå långa sträckor i eländig terräng ofta med starkt motlut.
Detta i förening med en tryckande sommarvärme innebar att brandmännen fick kämpa hårt för att klara släckningsarbetet.