Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

ARG OCH SNÄLL. Oskar Olsson var känd för sin goda glass och sitt goda humör. Men också för sitt temperament. Många historier berättas om Glass-Oskar, exempelvis om när han råkade bli instängd i kylrymmet i bara skjortan. En halvtimma senare öppnades dörren av en anställd. ”Men står Olsson här?” Varpå Olsson hackade fram: ”Vänta, din f-n, tills ja har tinat opp!”

Han var god som glass

Känd för sitt hetsiga humör och skämtlynne, omtyckt för sina goda glassar och sitt goda hjärta. Oskar Olsson, Glass-Oskar, gjorde Trollhättan vida känt med sina välsmakande produkter.

Oskar Olsson föddes 1905, och som så många andra Trollhättepojkar tog han jobb som springpojk på Verkstan – Nydqvist & Holm (Nohab). Men Oskar hade problem med polyperna och fick genomgå ett stort antal operationer. Frisk blev han, men då fanns jobbet inte kvar. Det här var i slutet av rysstiden, loktillverkningen gick knackigt och det var svårt att få jobb i Trollhättan. Men Oskar Olsson hade födgeni. Han sålde godsaker vid dansbanor och grönsaker på torget, och for runt med korvvagn till olika evenemang. I början gick det lite knackigt. Det berättas att Oskar Olsson en gång betalt dyrt för ensamrätt att sälja korv på en stor skidtävling. Men en köldknäpp gjorde att publiken uteblev. Oskar fick sälja två korvar – en till startern och en till starterns hund ...

Vevade för en glass
Men affärerna tog sig. Oskar öppnade korvstånd på torget och utökade sortimentet med glass. Glassen tillverkade han i diverse bryggstugor och källarlokaler, för hand. – Som liten pojke kunde man få hjälpa till att veva och få en glass som tack. I slutet av 1930-talet flyttade tillverkningen till Tingvalla och blev en riktig glassfabrik, berättar Bengt Kopp, som kom att arbeta på Trollhätteglass under 23 år. Innan frysboxen kom frös man glassen med is från kanalen och salt.

Hetsigt humör
Att arbeta för Oskar Olsson hade sina sidor. Rätt som det var kunde ett bläckhorn komma flygande. – Han hade kort stubin. Men ilskan gick snabbt över. Och han var väldigt snäll också – åkte ut till barnkolonierna med gratis glass, berättar sonen Roy Olsson. Den randiga glass- och korvkiosken på Drottningtorget hade Oskar Olsson kvar i många år. Ofta stod han där själv och expedierade, på sitt eget godmodiga vis. På vintern fick han heta Korv-Oskar och på sommaren Glass-Oskar. Han lär ha varit noga med kvaliteten, slängde hellre glasspartier än bjöd ut sekunda vara. Det goda ryktet och Oskars affärssinne fick affärerna att växa. På 50- och 60- talen hade Trollhätteglass nästan monopol i Västsverige. – Trollhätteglass kördes ut från Värmland till Halland, i Småland och Skaraborg. Vi täckte hela västkusten och hade depåer i bland annat Kungshamn, Lysekil och Uddevalla, berättar Roy Olsson och Bengt Kopp.

God? Icke!
Bengt var en av de många chaufförerna. – Jag stod någon vecka i fabriken med träskor och vita kläder, men gick jämt fram till fönstret och tittade ut. Då fick jag bli distributör. Många ”trollhättefruar” jobbade i glassfabriken, på somrarna i treskift. En låda Kalas-glass var obligatorisk på alla bröllop, konfirmationer och kalas. Bland barnen var Djungelpinne och Storstrut populära. Den chokladdoppade vaniljglassen Good-Ice var en storsäljare, berättar Bengt Kopp. En föregångare till Magnum, fast mindre. – Glass-Oskar sade Good-Icke. Han var inte så bra på engelska ...

88:an still going strong
I dag finns bara 88:an kvar. I alla år har den varit en tio-i-topp-säljare berättar GB Glace/Unilever, som köpte Trollhätteglass 1963. Då hade verksamheten växt sig så stor att det blev svårt att driva den som familjeföretag. Roy Olsson dementerar myten att 88:an skulle vara uppkallad efter lokstall 88 på Nohab. – Den kom 1963-64, när Unilever tagit över. Jag var med och tog fram den i Stockholm. Trollhätteglass levde kvar som varumärke till 1972. Glass-Oskar köpte och drev en plastfabrik några år. Denne färgstarke Trollhättebo blev 68 år gammal.