Det råder full aktivitet inne på avdelningen Igelkotten denna förmiddag. En kille spelar trumpet i ett ihoprullat papper och mellan några stolar har två tjejer byggt upp en båt som ska ta dem ut på de stora haven.
– Just nu är det 14 barn här, men alla har inte kommit än. Som mest har vi 17 barn, säger Marie Ekholm.
Läs också:Barngrupperna ökar stadigt
Det gör att barngruppen är mindre än snittet i Trollhättan (19,1). Personaltätheten på 5,6 årsarbetare per barn är i stället något högre än genomsnittet (5,4).
Men verkligheten är ofta något annat än siffror.
– I den här delen av stan är många av barnen på förskolan långa dagar, de flesta föräldrarna jobbar och många pendlar till Göteborg, säger Marie Ekholm.
De har oftast öppet tolv timmar om dagen, med öppning strax innan klockan 6 på morgonen. Det gör att de tre pedagogerna endast är där samtidigt under tre timmar.
– Någon måste vara här på morgonen och någon måste stänga. Det behövs mer personal, men jag skulle vilja att det också fanns en maxgräns på timmarna för en barngrupp.
Läs också:Enkät: Så jobbar politikerna för att minska förskolegrupperna
Till de dagliga rutinerna kommer också andra arbetsuppgifter. Det ska dammtorkas, soffor ska dammsugas och leksaker ska tvättas. I det östra skolområdet jobbar man efter något som heter Årsklockan, där personalen kartlägger och analyserar det de ser och utifrån det hittar ett tema som man jobbar tillsammans med under året. Det följs upp kontinuerligt och utvärderas i slutet av terminen.
– Det som är svårt att hinna med är planeringstiden. Man vill hålla sig ajour med ny forskning, men det blir lidande.
Marie Ekholm berättar att de ändå lyckas ha en hög kvalitet på verksamheten.
– Mitt arbetslag är väldigt samspelt, vi har jobbat ihop sedan vi öppnade här 2003 och vet var vi har varandra, men det är klart att det är stressigt och man känner sig aldrig tillräcklig, säger hon.
Att de trots allt gör ett gott jobb visar föräldrarnas svar i enkäter och intygas också av hennes chef Per-Åke Sand, som är på plats och täcker upp för Marie under intervjun.
– Tack vare att personalen är så professionell fungerar det, men ibland behöver de ju vara lediga och då är det svårt för en vikarie att reda upp allt på samma sätt, säger han.
De båda efterfrågar mer pengar så att man kan anställa fler och på så sätt också locka fler till yrket.
– Det är mycket fokus på bostäder nu och det är viktigt förstås, men ska stan växa får man inte glömma de mjuka frågorna. Det står i mål- och resursplanen att man vill minska grupperna, de är upp till bevis 2017, säger Per-Åke Sand.
