Varje år smittas i snitt två till tre personer av TBE i vårt område och totalt finns ett dussin fall rapporterade. Fästingar som bär på TBE-viruset började dyka upp vid Vänern för drygt tio år sen och här, längs sjöns kust, finns ett av landets riskområden. Det sträcker sig från Timmervik och norr ut mot Åmål, längs Vänerkusten och en dryg kilometer in i landet. Söder om Timmervik och hela vägen runt Vänerns spets, till strax innan Lidköping, saknas rapporterade TBE-fall. Något som förefaller vara ett mindre mysterium.
– Jag förstår inte varför det är ett glapp vid Vänersborg. Det borde finnas där också och kommer antagligen att sprida sig dit så småningom, säger Peter Nolskog, biträdande smittskyddsläkare i Västra Götaland och expert på TBE.
Högst ett par procent av alla fästingar bär på TBE-viruset. Och även om du har oturen att bli biten av en av dem behöver symptomen inte bli värre än feber och huvudvärk. Undersökningar som gjorts bland människor som bor i riskområden visar att många fler än de som syns i statistiken bär på antikroppar.
Men trots att risken att smittas statistiskt sett är liten, kan det sluta illa. En tredjedel av de som insjuknar får men som påverkar dem mer eller mindre resten av livet och varje år dör i snitt en person av viruset i Sverige. Personer som ofta vistas i riskområden uppmanas därför att vaccinera sig.
Varje år skickas en halv miljon TBE-vaccin ut runt om i landet. Och en liten andel av de som vaccineras får biverkningar, främst i form av huvudvärk och feber men sällsynt också mer allvarliga symptom.
– Allt som har verkan kan också ha biverkningar, men det här är ett snällt vaccin med relativt små biverkningar, säger Peter Nolskog.
Han tycker däremot inte att man ska vaccinera sig ”för säkerhets skull”.
– Om man ska hälsa på någon som har en stuga norr om Timmervik, till exempel, så behöver man inte vaccinera sig. Däremot ska man tänka på hur man beter sig och vara försiktig i skog och mark där.
– Man måste titta på kartan och avgöra hur stor risken är att smittas. Även om man ofta befinner sig i ett riskområde, men inte rör sig i skog och mark, är risken att smittas ändå liten.
Det finns elva arter av fästingen i Sverige, men den ”vanliga” dominerar i stort sett totalt och är också den som bär på TBE-smittan. Risken att smittas är allra högst i Stockholms skärgård.
Smittade fästingar tycks ha rört sig i landet från öst till väst de sista decennierna. Troligtvis har smittan tagit sig via fåglar de långa sträckorna och över vatten.
Om fästingen som sätter sig bär på TBE överförs smittan direkt vid bettet, eftersom viruset finns i fästingens spottkörtlar. Smittan sprids bland fästingarna då de suger blod från ett redan smittat djur.
Det är störst risk att smittas av en vuxen fästing, då den sugit blod två gånger i sitt liv. En nymf, alltså stadiet efter fästingens larvstadie och innan den blir vuxen, har sugit blod en gång och är oftast den som sätter sig på människor.
Fästingen lever oftast i tre år och äter också i snitt tre gånger under sin livstid. Dock kan den överleva ett par år utan att äta.
Anledningen till att antalet fall av TBE ökar är ännu inte fastställd, men en förklaring kan vara förändringarna i klimatet där vi får mer regn och en ökad temperatur. Fästingen trivs bäst i fukt och sitter oftast på växterna ett par decimeter över marken.
Vill man ge sig ut på en skogspromenad handlar det om att klä sig i täckande kläder. Långbyxorna ska stoppas ner i stövlarna eller strumporna och tröjan i byxorna. Eftersom fästingen klättar uppåt tvingas den vandra långt för att hitta någon hud.
När man kommer in ska man kolla över kroppen och leta efter eventuella fästingar. De kryper ofta flera timmar i jakt på ett ytligt blodkärl att suga blod ur.
