Efter omorganiseringen 2015 har svensk polis plötsligt fått en kraftigt ökad arbetsbelastning som pressar hela organisationen. I dagsläget finns det drygt 400 anställda poliser i Fyrbodal. Kommissarie Sten-Anders Jacobsson i Fyrbodal vet att det finns för lite poliser i området i förhållande till hur många de ska vara, men menar att resurserna används så klokt och effektivt som det går. – Det leder till att vi inte har den verksamhet vi vill ha. Med mer personal kan vi göra den ännu bättre, säger han och är positiv till att processen med att utbilda nya är igång.
Mikael Mossberg, ordförande i polisförbundet i östra Fyrbodal, vill jämföra nuvarande omorganisering med närpolisreformen under 1990-talet. Samma ambitioner fanns men inte heller då nåddes målen för att reformen var kraftigt underfinansierad. – Det fungerar inte att göra besparingar samtidigt som man genomför den största omorganiseringen inom polisen, säger han.
Det totala antalet poliser i Sverige har sjunkit till 19 477. Polisledningen inom region väst anser att ytterligare 10 000 poliser krävs i Sverige, för att kunna uppnå den effekt som var tänkt med reformen. Det är inte bara personalavhopp på grund av arbetsbelastning som är ett problem. Antal pensionsavgångar är också avsevärt mycket större än de som examinerar från Polishögskolan. På så sätt skapas ett numerärt nettotapp i stället för tillskott. – Problemet är att de nyutbildade poliserna inte kommer att stå redo förrän tidigast 2018. Tills dess får man lappa och laga, säger han.
I Fyrbodal finns minst 40 vakanser. En av ambitionerna med reformen är att polisen ska finnas närmare medborgarna. Men nu mäktar deuniformerade polisernainte med så mycket mer än att åka ut på larm. Personalstyrkan är starkt begränsad och skulle behöva flerdubblas på sina håll, säger Mossberg. Ett annat mål var att ha kommunpolis och områdespolis i varje kommun. Men det menar han är en resurs som inte finns mer än i teorin. – Istället har en situation inom poliskåren skapats, där man gör vad man kan för att täppa till hålen, säger Mossberg.
Många poliser känner en stress och oro över tillståndet i organisationen. Han tror att det som behövs är mer resurser, rimligare löner, bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor samt att politikerna tar sitt ansvar. – Mycket ljus är nu riktat mot Dan Eliasson men lampan borde riktas mot fler, de högre upp i hierarkin och politiskt ansvariga för reformen, säger han. Ett mål i reformen var också att få bättre uppklarningsprocent i brottsstatistiken. Ett sätt att förbättra det på var att anställda civila utredare, men den teorin har Mossberg inte mycket för. – Det har vi haft under ett tiotal år, utan att vi kunnat se några resultat av det, förklarar han.
I Sverige är brottsstatistiken dyster. På ett år anmäls ungefär 1,5 miljoner brott till polisen. Men mellan 2010 och 2015 har andelen uppklarade brott rasat från 18 till 14 procent enligt statistik från Sydsvenskan. Rickard Fremark, polischef i Östra Fyrbodal, säger att antalet uppklarade brott i Östra Fyrbodal har legat på 15 till 20 procent under en väldigt lång tid. Men myndigheten har svårt att få fram statistik efter omorganiseringen.
Fremark tror att olika regioner har kommit olika långt i omorganiseringen. Han anser att Östra Fyrbodal inte är lika hårt drabbat som andra polisområden.
Överbelastning och stress inom poliskåren tror han beror på att det finns en ny svensk polis med ett nytt styrsystem, och att det tar en stund att hitta nya roller och platser. Det finns alltid en viss rörlighet i verksamheten, med uppsägningar och förflyttningar, men snarare har personalantalet ökat säger han. – Den upplevda arbetsbelastningen kommer att minska när allt kommer på plats, säger han.
Fakta: Omorganiseringen
Källa: Polismyndigheten
