”Ett mörker man inte kan begripa”

Avspärrningarna sträckte sig långt ut kring Manchester Arena på tisdagen. Vid varje avgränsning stod poliser i givakt, media från alla världens hörn och upprivna Manchesterbor.

ANNONS
|

20-åriga Isaac Dixon var på konserten, liksom flera av hans vänner. Han berättar att det hade varit en fantastisk kväll, fram tills showen var slut.

– Vi var i korridoren när det smällde. Vi blev chockade och visste inte riktigt vad vi skulle ta oss till, berättar han för GP på plats vid avspärrningarna.

LÄS OCKSÅ: Minst 22 dödai misstänkt terrordåd i Manchester

Isaac hann inte tänka så mycket längre förrän han hörde en ung kvinnas röst. Den bröt igenom hans lamslagna tillstånd:

– Hon skrek ”spring!” Då sprang vi för livet.

På vägen ifrån arenan såg han en tjej med blod på benet och en kille med blod på t-shirten. Han sprang i panik med sin vän. Väl i säkerhet började han kontakta resten av sina vänner som varit på konserten.

ANNONS

– Alla jag känner har klarat sig, som tur är. Det är svårt att smälta vad som hänt. Framför allt är det läskigt att det hände när vi var där.

Kommer du vilja se fler konserter på arenan i framtiden?

– Jag kommer fortsätta gå dit. Redan nu har jag biljetter till Lady Gaga i oktober, men jag kommer känna mig orolig, säger Isaac Dixon och kastar en blick mot arenan.

Så vänder han sig tillbaka:

– Det är sjukt att han valde en konsert med så många unga. Jag tycker det är det värsta av allt.

"Barnen har blivit märkta för livet"

En bit bort står Anne Seimo och väninnan Maguy Velda.

– Vi var här i närheten när vi såg polisbilarna, men vi fick inte reda vad som hade hänt förrän i morse. Det känns väldigt obehagligt att vi var så nära, menar Anne Seimo.

Vad tänker du om det som hänt?

– Vi känner oss inte säkra längre. Man vet aldrig var det kommer hända nästa gång.

LÄS OCKSÅ:Som en skräckfilm utan slut

Maguy Velda menar att det sker en otäck utveckling.

– Det värsta är att terroristerna försöker rikta in sig på platser där folk är ouppmärksamma. Sorgen är desto större eftersom så många unga personer mist livet i den här attacken. De kom för att ha roligt och så händer det här. Jag är säker på att många av barnen har blivit märkta för livet av detta. Jag förstår inte varför man gör så här, avslutar hon.

ANNONS

Svenske Elias kände hela huset skaka

Explosionen har beskrivits som mycket kraftig. Svenske Elias Hemmilä bor ett stenkast ifrån arenan och vittnar om hur hans grannskap brutalt väcktes ur vardagslunken på måndagskvällen.

– Det var en väldigt kraftig smäll. Manchester är normalt sett en ganska högljudd och rivig stad så höga ljud är inget man direkt tänker på, men det här särskilde sig. Hela huset och fönstren skakade.

Elias gick då ut på sin balkong som vetter mot arenan. Han noterade genast att övriga balkonger på gården också fyllts av tillika undrande grannar.

– När jag tittade mot arenan såg jag dels lite rök som steg därifrån, men framför allt kände jag en märklig lukt och så hörde jag tonårstjejer skrika.

Han pausar och sväljer, sen fortsätter han:

– Det var rejäla avgrundsvrål. Man kände omedelbart att någonting har hänt, intygar Elias Hemmilä.

Därefter satte han sig vid datorn för att försöka ta reda på vad som hade skett. Han utnyttjade en vid palett av verktyg, från att se efter vad privatpersoner skrev i sociala medier till vad myndigheter yttrat i dylika forum samt vad traditionella nyhetsbyråer och tidningar rapporterat.

– Det är svårt att ens tänka på vad som hänt, men jag har följt det medier skrivit så jag har ju förstått att det i synnerhet är barn som fallit offer för den här attacken.

ANNONS

Elias Hemmilä tittar mot arenan. Sedan säger han nästintill frågande:

– Det är ett sådant mörker som man inte ens kan begripa.

Två terrorattacker på en månad

Senast Elias var hemma i Stockholm på besök var han på Drottninggatan. Dagen efter skedde attacken där. Efter att ha varit så pass nära två terrordåd är han mer övertygad än någonsin om hur han tänker leva.

LÄS OCKSÅ:Terrorforskaren: "Det här är ingenting nytt alls"

– Jag vill inte vara rädd. Jag vill leva mitt liv som vanligt, annars förlorar jag mot terrorn som försöker ta över världen.

Även om du inte tänker förändra ditt beteende, känner du att rädslan finns där?

– Ja, alltså jag bor ju i en stad som präglas av kriminalitet, våld och enorma klassklyftor. Hade jag varit en rädd person hade jag nog inte flyttat hit. Så jag vet inte. Jag hoppas att jag inte kommer genomföra några större omedvetna livsstilsförändringar, men jag vet inte, avslutar Elias Hemmilä innan han stänger balkongdörren för att slutligen koppla av efter ett bisarrt dygn.

ANNONS