Rivningsobjekt ska bli drömbostad i Lerdala

Huset har stått obebott i sextio år och betraktades som ett rivningsobjekt. Men Peter och Ingrid håller sakta på att återge det gamla andelsmejeriet i Lerdala sin värdighet igen.

ANNONS
|

– Det kommer aldrig att bli klart. Hahaha…

Peter Persson skrattar åt sitt Sisyfosarbete när han betraktar den gamla byggnaden som ligger strax utanför Ljungby. Han lägger i princip all ledig tid på projektet.

– Är man inte här och snickrar så funderar jag på hur jag vill ha det. Men jag ser det inte som ett jobb utan ett intresse. Ett hus som ger mig lite mer än att bara snickra. Att renovera är bara en del av det hela. Jag vill veta hur det var i Lerdala när mejeriet var igång.

Nominering

Hans ansträngningar har redan lett till en nominering till diplom för god byggnadsvård.

ANNONS

– Roligt, men det känns kanske som att det är i ett lite tidigt skede. Det är fruktansvärt mycket arbete kvar.

Tanken är att återskapa huset som det såg ut när det var nytt. Peter började med att mura upp de tre skorstenarna. Den tretton meter höga mejeriskorstenen hade kollapsat och förstört taket som blev nästa sak att ta itu med.

Där fick han ett litet byggnadsvårdsbidrag från länsstyrelsen eftersom det ursprungliga listtäckta papptaket återskapades. Men annars bekostas renoveringen med egna medel.

Till saken hör att Peter Persson har en egen snickerifirma med inriktning på renovering av äldre hus, plus tillverkning och försäljning av begagnade och nytillverkade bygg- och inredningsdetaljer. Så han har både kunskap och nätverk för att kunna ta på sig jätteprojektet.

I sista stund

Men förfallet var långt gånget redan för cirka tio år sedan när han funderade på att köpa första gången. Då blev det ingen affär, men i september 2015 stod han som ägare till vad som en gång var Lerdala andelsmejeri.

– Det var verkligen i grevens tid att det var räddningsbart. Huset har stått ouppvärmt i sextio år och har en hel del fuktskador då det regnat in i många år genom det trasiga taket och krossade rutor, konstaterar Peter.

ANNONS

Ödehus

Byggnaden är från 1895 och mejeriet drevs till 1939 när det gick i konkurs. Bostadsdelen i övervåningen användes dock fram till slutet av 1950-talet.

– Sedan har det mest stått öde. Tidvis har undervåningen använts som lager, förklarar Peter.

Nu har han kommit en bra bit på väg med den utvändiga renoveringen. Har till exempel tillverkat 97 fönsterbågar som målats sex gånger (tre strykningar per sida).

Peter och sambon Ingrid Holmberg har även ägnat mycket tid åt att forska i byggnadens bakgrund.

– Huset får ett helt annat liv när man får historien om det också. Det är sånt som gör att man faller för det, menar Ingrid.

Gamla foton

Till sin hjälp har de gamla fotografier och Fotomuseet Olympia har till och med lite rörliga bilder från 1930-talet. Men framför allt har de fått mycket information från yngste sonen till den siste mejeristen.

– Han är uppvuxen här och har kunnat berätta om hur det lät på mejeriet, hur folk var klädda på den tiden, vad man gjorde, vad som fanns häromkring, vad folk hette, med mera. Vi har också fått låna hans fotoalbum för att kunna återskapa miljön.

Vill veta mer

Paret tar gärna emot mer information om Lerdala och dess historia. Förhoppningen är att familjen så småningom ska flytta in i lägenheten på övervåningen och att Peter kan ha sin verksamhet i den gamla mejerilokalen på undervåningen.

ANNONS

– Man tvivlar ibland själv och det är inte alltid roligt. Men det får ta den tid det tar. Ibland kommer det in någon från trakten som tycker det är roligt att vi gör i ordning här. Det ger extra energi...

Lerdala mejeri

Stod färdigt 1895. Byggmästaren Per Alfred Johansson i Trustorp lade först ett anbud på 7000 kronor som senare höjdes till 7250. Mejeriet drevs till 1939 när det gick i konkurs och utrustningen såldes vidare. Mejeridelen utnyttjades senare tidvis som lager. Bostadsdelen i övervåningen användes fram till slutet av 1950-talet.

Sisyfos

Är en figur i den grekiska mytologin som döms av Zeus att rulla en tung sten uppför ett berg. När stenen når toppen rullar den ner på andra sidan och Sisyfos måste börja om från början i all evighet. Därför brukar man kalla ett projekt som till synes aldrig tar slut för ett Sisyfosarbete.

ANNONS