Om ullhandskrabban kommer vandrande upp längs älven eller släpps ut med ballastvatten kan den få spridning i sjöar och vattendrag. Det har hänt förr. För ett tiotal år sedan hade Vänerfiskarna problem med krabbarten som täppte igen ryssjorna och gav sig på laxen. Men den invasiva arten kan få negativa effekter även för andra än fiskare. Den gräver nämligen gångar i flodbankar, vilket skulle kunna öka risken för skred utmed Göta Älv.
– Får fiskarna upp småkrabbor vore det väldigt intressant, då kan vi ligga lite före och veta vad som är på gång, säger forskaren Mats Berggren och hoppas att alla som observerar ullhandskrabbor hör av sig till honom.
Varför ullhandskrabban inte gjort något väsen av sig på tio år kan bero både på att man fiskade den hårt förra gången, men kanske också på att stränga vintrar har decimerat bestånden. Arten måste föröka sig i saltvatten men kan sedan vandra upp mot hundra mil genom sötvattendrag. I Tyskland har den orsakat stor skada på fisket, men där har fiskerinäringen också lärt sig att ta tillvara på krabban. Något som kan vara ett alternativ även för svenska fiskare menar Matz Berggren.
– Ullhandskrabban är en delikatess även om vi inte är vana vid den. Om det blir mycket kan det vara värt att avyttra den och på så vis väga upp för skadan på laxen.