Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
PROVA

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

1/12
ANNONS ▼

När arkeologen får välja

Lödöse museum har en imponerande samling av medeltidsfynd från stadens storhetstid från 1000-talet till 1400-talet. 400 år är en lång tid och många medeltida föremål finns utställda på museet. Andra föremål förvaras i museets magasin. TTELA letade sig in i magasinet och tog en titt på vad arkeologerna gillar bäst.

När vi besöker ett museum vill vi kanske se sånt som glimmar och saker vi uppfattar som imponerande. Någon som jobbar på museet har kanske en annan syn på vad som är intressantast eller häftigast. TTELA bad därför tre av de som jobbar på museet att visa upp och berätta om sina favoritföremål. Föremål som kanske inte hör till det som i vanliga fall visas upp på ett museum. När arkeologen själv får välja blir det ett vardagsföremål.

Först ut är Greta Åberg, arkeolog och museipedagog. Hennes favorit är inget mindre än en möjlig medel- tida kändistoalett. Nämligen ett trepersonsavträde i trä.

– Det är ett ganska ovanligt fynd, men samtidigt är det en väldigt vanlig företeelse att gå på dass. Det är ovanligt att sånt här sparas. Men för en gångs skull tänkte arkeologerna att den här sparar vi, berättar Greta Åberg.

Platsen där avträdet hittades är en tomt i centrala Lödöse som arkeologerna tror att ett två-våningshus stått på. Att man på samma plats även hittat en stor vintunna och en stor bakugn tillsammans med sitsen för tre gör att man tror att det aktuella huset kan ha varit värdshuset i Lödöse. Det är också här teorin om kändistoaletten kommer in, fortsätter Greta Åberg.

– Avträdet är daterat till 1300-talet. Och det finns texter nedtecknade som berättar att Birgitta (innan hon blev helig) kom med ett följe till Lödöse och bodde på ett värdshus. Det är en så rolig tanke att det skulle kunna vara värdshuset som heliga Birgitta bodde på. Leker man lite med tanken kan man tänka att heliga Birgitta suttit på den här och att det är en helig sits, säger Greta Åberg, med ett leende.

Näst på tur är Jessica Randén, tidigare var hon guide på museet men jobbar nu med bokningar. Hennes favorit på museet är också det ett träföremål. Föremålet kallas Larses pinne, inte för att ägaren hette Lasse utan för att det hittades av Lödöseprofilen Lasse på Hea. Pinnen har formen av en avsmalnande sticka och i toppen finns ett skickligt uttäljt mansansikte. Kanske föreställer det en man som bodde i staden på 1200-talet.

– Man vet inte riktigt hur den använts så det är öppet för förslag. Man har hittat väldigt många pinnar i Lödöse och kallat dem korvpinnar. Så det kan kanske ha varit en korvpinne, säger Jessica Randén.

Det är framförallt det detaljrika ansiktet som hon tycker är speciellt.

– Man ser ett karakteristiskt ansikte från medeltiden. Det är en människa som träder fram. Personen har också en speciell frisyr som kanske säger något om den tidens mode. Det är ett fantastiskt hantverk, och vem var det här?, fortsätter Jessica Randén.

Sist ut av är arkeologen och museipedagogen Liselotte Öhrilng. Hennes favorit är en vante gjord med nålbindningsteknik. Vanten kan ha burits av ett barn eller en liten person som bodde i Lödöse på 1100-talet.

– Den är unikt välbevarad, hel och komplett, vanten ser ut som att den skulle kunna vara gjord i går. Sen nålbinder jag mycket själv, så det är väl ett kombinerat intresse av arkeologi och hantverk, berättar Liselotte Öhrling.

Vanten är gjord av ull och nöthår. Att blanda dessa material har det funnits en tanke bakom.

– Man blandade ofta in de här grövre håren för att göra det slitstarkare. Det gjorde man även med människohår långt in på 1900-talet innan nylonet kom, säger Liselotte Öhrling.

Det mest unika med vanten är inte vanten i sig utan att den är bevarad. Textilföremål förmultnar snabbt, men i Lödöse finns syrefattig jord som gör att textilfynden är vanligare där än på många andra platser.

Hur var det nu med frågan om varför en arkeolog är mer förtjust i föremål som ligger i ett magasin, snarare än det som glimmar? Det har kanske Liselotte Öhrling ett svar på.

– Det som arkeologerna ser som intressant och som inte allmän- heten ser är de saker man behöver en bredare förståelse och en djupare kontext för att förstå vad det är. En person som kommer hit och ser en yllebit kanske inte förstår det speciella om inte vi berättar kontexten. Det är där den stora skillnaden ligger, att man fascineras av olika föremål, säger Liselotte Öhrling.

Signerad. ”Peter äger mig. Johannes ristade mig.” står det med runor på yxan från tidig medeltid. Den gömmer sig i Lödöse museums magasin.

MEST LÄST