När 30-åringen från Botkyrka klev ut på scenen steg jublet och mobiltelefonerna for omedelbart upp. Låtar som "Need to say", och "Anybody out there" fick den blandade publiken att klappa med. Människor i alla åldrar hade samlats för kvällens sista akt.
Nano bjöd dessutom på sin nya singel"One", som handlar om den jobbiga tiden innan det musiken ordnade upp hans liv, och fick en och annan tändare att vaja i luften.
Efter hand verkade mer och mer människor fyllas på, lagom till den lite kaxigare låten "Over here", som väckte även den mest svårflörtade publiken med sitt budskap riktat till alla som tidigare tvivlat på Nano och hans musikkarriär.
Något som dock var omöjligt att tvivla på den här kvällen var att han verkligen trivdes på scenen, mellan varje låt sprack han upp i ett jätteleende som inte ens handduken kunde torka bort. Även publiken fick vara delaktiga och sjunga med tillden rytmiska låten "Love Harder", och även de bakre raderna fick svårt att stå stilla.
Kvällens konsert gick som i vågor, ena stunden var stämningen pigg och glad, för att i nästa stund bli känslofylld då Nano pekade på sin son William som satt vid en högtalare på scenen. Låten "The day I'm gone" skrevs till honom.
När det var dags för sista låten var det dags för det de flesta väntat på. Låten som tog honom dit han är idag. Låten som belönades med en andraplats i Melodifestivalen, "Hold on". Jublet ekade mellan väggarna som omsluter torget och de allra flesta, gamla som unga, kunde sjunga med.
Läs också:
