"Jag gillar utmaningar"

För knappt ett och ett halvt år sedan valdes Lisa Modh Lopakka till suppleant i NIF-gymnasternas styrelse. Sedan dess har hon gjort en rekordsnabb karriär. I dag är hon ordförande för föreningen hon älskat sedan barnsben.

ANNONS
|

Med sina knappt 1 200 medlemmar är NIF-gymnasterna Trollhättans största förening för barn och unga, mycket tack vare Birgitta Östberg Olssons engagemang. I närmare tre decennier var hon ordförande för föreningen, men i höstas bestämde hon sig för att avgå och lämna vidare till någon annan. Valet föll på Lisa Modh Lopakka.

– Jag pluggar just nu så jag har mer tid att vara här på dagtid och stötta vår kanslist och vår anställda tävlingstränare. Jag kände att det skulle bli en utmaning men eftersom styrelsen litade på mig så kändes det bra. Birgitta är kvar i styrelsen som suppleant så hon är med och stöttar mig, säger Lisa Modh Lopakka om beslutet.

ANNONS

52 år av livserfarenhet skiljer henne och Birgitta Östberg Olsson åt. Att Lisa bara är 21 år gör henne antagligen till en av Sveriges yngsta föreningsordförande.

– Vi var på en ordförandeträff här i Trollhättan nyligen och jag var yngst där i alla fall. Det var många äldre. Jag tror att det är många yngre som inte vågar ta på sig rollen, säger Lisa.

Vad gjorde att du vågade?

– Jag gillar utmaningar. Och eftersom jag känner att jag har styrelsens stöttning så känner jag mig inte ensam i det. Allt går genom styrelsen och man diskuterar allt.

TTELA träffar Lisa på NIF:s kansli i Älvhögsborg. Genom glasrutorna ser man den nya hallen med klossgrop, trampoliner och MD-gropar. Än så länge är det lugnt, det är tidig eftermiddag och ingen träning har börjat. Men snart kommer det att bli full fart här inne, precis som varje vardagskväll.

Även om hallen är ny och positionen som ordförande fortfarande ovan är föreningen välkänd för Lisa.

– Jag började med gymnastik när jag var sex år. Jag har för mig att det var min bästa kompis i förskoleklass som skulle börja och då ville jag också prova.

Men så när hon var 15 år sa kroppen ifrån, på grund av en ledsjukdom kunde Lisa inte längre träna gymnastik. Men att lämna gemenskapen och vännerna i föreningen var hon inte redo för.

ANNONS

– Jag kände att jag ville vara kvar i gymnastikvärlden även om jag inte själv kunde träna. Dåkändes det som en naturlig sak att bli hjälpledare. Det var jag och en tjejkompis som provade att vara hjälpledare i en grupp med sexåringar, berättar hon.

Och på den vägen är det. I dag är hon ledare för en förberedande tävlingsgrupp för 11-13-åringar. Hon har även börjat träna lite smått själv igen, med den nyinrättade vuxengruppen. Så det blir en hel del tid i gymnastikhallen, men så är ju gymnastik hennes stora passion i livet.

Just nu är det extra mycket att göra med förberedelserna inför klubbmästerskapet som äger rum på söndag, sedan fortsätter arbetet med att utveckla föreningen och få den att växa ännu mer.

– Förhoppningsvis kan jag tillföra lite nytänkande. Birgitta har ju haft det på sitt sätt och det har ju funkat eftersom vi har utvecklats och blivit en så stor förening. Men jag tror samtidigt det är bra att det blir lite ombyte. Det ska varvas och komma in lite nytt, för man har olika sätt att se på det.

Tror du att det blir 29 år som ordförande även för dig? – Man ska aldrig säga aldrig, men det tror jag inte. Jag hoppas att jag är kvar i föreningen så länge men inte som ordförande. Men det återstår att se.

ANNONS
ANNONS