Det är en skada i ryggen från 2013, när Misja representerade ryska Volga, som gör att han nu tvingas lägga ned sin aktiva karriär.
– Ryggen har aldrig blivit riktigt bra, och nu kan jag inte spela på smärtstillande medel längre, det har jag gjort de två senaste åren.
Men klubben fann snabbt nya uppgifter för Misja:
– Jag tar med mig mina erfarenheter till nya utmaningar och en ny roll i Hammarby.
Eller två för att vara exakt: Misja blir både assisterande tränare och sportsligt ansvarig.
Och därmed blev också en av hans första uppgifter i den senare rollen, han tillträdde den 1 maj, att skaffa sin egen ersättare, där det bara för några dagar sedan blev klart med Klas Nordström från IK Tellus.
– Jag ser fram emot att utveckla Hammarby till en modern och framgångsrik förening som når nya sportsliga framgångar.
Detta tillsammans med pappa Andrej Pasjkin, från Trollhättan, som sedan tidigare är klar som ny huvudtränare i Bajen efter tillfälliga lösningen Stefan Erixon-Anders Östling.
Det blir också första gången som far och son tränar ett elitserielag tillsammans.
Hur känns det?
– Vi kompletterar varandra på ett bra sätt, det här uppdraget handlar om att få enskilda individer att utvecklas som spelare och växa som människor. Jag är övertygad om att detta kommer att göra oss framgångsrika som både lag och förening.
Att de båda kamperar ihop är för all del inget nytt, Misja har haft Andrej som tränare i både Gripen och Jenisej.
– Och vi har faktiskt spelat en säsong tillsammans i Gripen också.
När Misja ombeds göra sin Topp 3-lista från sin karriär ("som gett mig många oförglömliga stunder") behöver han ingen lång betänketid:
1. SM-guldet med Hammarby 2013.
– Första SM-finalen i Friends Arena inför nästan 40 000 åskådare, det är absolut det största.
2. Segern i World Cup med Jenisej 2011.
3. Andraplatsen i ryska mästerskapet med Zorkij 2006.
– Dynamo Moskva var omöjligt på den tiden.
Fotnot: Misja Pasjkin har spelat två säsonger i Hammarby (2012/13 respektive 2015/16) och var lagets bäste målskytt i båda.
