VM för två år sedan blev en besvikelse för Pernilla Larsson. Bara några dagar innan hon skulle åka till Kanada slet hon av en sena i foten, vilket gjorde att hon fick sämsta möjliga uppladdning.
– Det hade gått flera dagar innan jag ens kunde börja springa, säger hon.
Trots skadan fick hon chansen att döma en match, men mer än så blev det inte.
– Jag hade skyhöga förväntningar innan jag åkte till Kanada, det tog nog nästan ett halvår att komma över besvikelsen. Jag var ju där och dömde en match, men det blev inte som jag hade tänkt och jag kunde inte prestera på den nivån jag ville.
Nu är det dags för revansch. Turneringen i Nederländerna blir hennes första Europamästerkap, och den här gången går hon in med betydligt lägre förväntningar.
– Jag har taggat ner mina förväntningar lite grann, nu känner jag att allt är en bonus. Jag förväntar mig att få döma en match, de hade inte tagit ut mig annars. Men målet är att jag ska åka därifrån och tänka att jag har gjort mitt bästa.
När TTELA träffar Pernilla Larsson är det några veckor kvar innan mästerskapet börjar och hon är på plats på Torsbovallen under landslagets fotbollsskola för att snacka med framtidens domare.
– Med tanke på att det är domarbrist är det viktigt att vi som dömer på hög nivå, som tycker det här är roligt och som kan jobba med detta kommer ut och visar oss. Det måste vara lika naturligt att man kan bli domare som tränare eller spelare. Men domarna syns ingenstans om det inte hänt något dåligt. Det här blir ett positivt sammanhang.
Grupp för grupp samlar hon barnen för att visa sin utrustning och berättar vad det innebär att vara domare. Flaggor, tröjor i olika färger, de obligatoriska röda och gula korten, visselpipa, hörselsnäcka. Allt visas upp för nyfikna barn.
– Vad händer om någon svär mot dig?
– Vad händer om någon svär mot någon annan?
Frågorna till Pernilla är många och hon svarar tålmodigt, glad att det finns en nyfikenhet.
– Om vi domare skulle hänga här varje år så skulle vi märka om sju år att fler vill bli domare, det är jag helt säker på. Många av dem vet inte ens vad en domare gör, men vi kanske åtminstone kan föda en tanke om att man kan bli domare.
Det är dags för lunch, och vi sätter oss bland spilld köttfärssås och spagetti.
Då och då blir vi avbrutna av barn som vill ha autografer.
På onsdag beger hon sig till Nederländerna tillsammans med tio domarkollegor. Sedan väntar drygt tre veckor av träning, taktik och matcher, något Pernilla är van vid efter flera mästerskap på cv:t.
– Fördelen är att man blir mer van vid pressen som finns under ett mästerskap. Man blir även tryggare med andra saker som att bo med folk i tre-fyra veckor, träna varje dag, att man blir jättetrött ibland, hur man ska hantera om det inte gått så bra och så vidare.
Tycker du att du har utvecklats sedan VM?
– Ja, man tar med sig de erfarenheter man har. Om jag bara håller den fysiska statusen så blir jag bättre för varje år. Jag är mycket bättre på att tänka taktiskt i dag än vad jag var för några år sedan. Vad har lagen för taktik? Jobbar de med press? Ändrar de när de ligger under? Vad har de för spelare? Det gör att jag är mer förberedd på vad jag ska titta efter.
Efter EM får Pernilla Larsson se vad som händer.
Till exempel väntar ett nytt VM i Frankrike 2019, och dit är Pernilla hittills aktuell tillsammans med 45 andra domare.
– Så det finns ett nytt mål att satsa mot om jag vill. Och så länge jag är med i gruppen och jag är hel och frisk så kommer jag att satsa.
Fakta: Pernilla Larsson
Ålder: 40. Bor: Skoftebyn. Familj: Man och två barn. Arbete: Dietist och FIFA-domare. Meriter: Har bland annat dömt semifinal i Champions League, damallsvenskan, VM och final i U20-VM. Aktuell: Ska döma EM i Nederländerna 16 juli-6 augusti.
