Men den i fredags kväll såg jag från semestersoffan drygt 3 000 kilometer bort – ändå kändes det som om man var en av de nästan 50 000 som såg matchen live på Friends Arena när Ola Toivonen skickade in segerbollen i övergivet mål. Hustrun låg och sov, själv hoppade jag upp och ner, flaxade med armarna och bara vrålade rakt ut i luften, ljudlöst. Det är en konst det också.
De stora segrar jag tidigare åsyftade var den mot Spanien i EM-kvalet 2006 och den mot Holland 2011, också det i EM-kval. Ni minns väl Marcus Allbäck kroppsfint som gjorde att Carles Puyol gled 20 meter i gräset och vidare upp på läktaren varpå Allbäck iskallt lade 2-0-bollen på plats i nätmaskorna? Eller när Ola Toivonen, av alla människor, satte 3-2-målet mot Holland och fick ett fullpackat Råsunda att explodera av lycka?
Saken upprepades mot Frankrike, en av världens fem bästa fotbollsnationer just nu, fredagen den 9 juni 2017 och än en gång var det den ifrågasatte Toivonen, som såg hur nyinbytte Sebastian Larsson jagade boll och fransk målvakt Hugo Lloris som en tok, som såg att nämnde Lloris slog bollen som en tok rakt emot honom och som såg sitt eget skott mot tillspillogivet mål gå rakt in i detsamma. Det är ett mål som alltid kommer att förknippas med Ola Toivonen, i positiv bemärkelse. Och det är ett mål som Hugo Lloris för alltid kommer att förknippas med, i negativ bemärkelse. Det är en blunder som mer än en gång gör att han inte får en blund i ögonen.
Bakom allt detta fantastiska, med blågula ögon betraktat, står en trygg 26-åring (snart 27) från Trollhättan. Idrottsmän och idrottskvinnor gör resor under respektive karriär, mer eller mindre exklusiva, och den som Jakob Johansson befinner sig på sedan i höstas är att likna med den mest lyxiga man kan tänka sig. Men han har verkligen jobbat hårt och länge för att anträda den här resan. Ända tills en förbundskapten med fingertoppskänsla och mod bestämde sig för att ge Jakob Johansson chansen på mittfältet.
Han debuterade i tävlingssammanhang mot Frankrike på Stade de France den 11 november i fjol och gjorde succé direkt i den match som Sverige, faktiskt lite snöpligt och inte helt rättmätigt, förlorade med 1-2. Sedan dess har Jakob burit den svenska landslagströjan med stor värdighet och pondus, mot Frankrike i fredags var han definitivt en av lagets främsta med sitt lugn, effektiva presspel och offensiva framstötar med bland annat ett hårt skott som skruvade sig strax utanför Lloris vänstra stolpe i stället för strax innanför.
Så alla ni som lärt Jakob Johansson det han kan i dag, ledare och medspelare i Trollhättans BoIS och FC Trollhättan – sträck på er lite extra, ni är alla delaktiga i den resa som greklandsproffset i dag är ute på. En resa som kan bära ända till VM i Ryssland och kommande mästerskap efter det. Åtminstone så länge den genomsympatiske och pudelkloke Janne Andersson får bestämma.
