Jag dristade mig till och med att skriva följande i en krönika daterad den 28 februari, dagen innan kvalpremiären mot Falu BS på bortais: "Jag är 90-procentigt säker på att Ari Holopainens manskap har full poängpott efter fyra omgångar och redan där och då kan kvittera ut elitseriekontraktet", Tänk så fel man kan ha. Tänk så oerhört, jäkla, fel man kan ha. Torsdagen den 9 mars 2017 åkte Gripen i stället ur elitserien.
Redan i kvalstarten där uppe på Lugnets härliga sportcentrum i Falun började magen krångla, bli orolig. Det var definitivt inte bra det som GBK-spelarna visade upp och förlusten (4-1) tände varningsklockor och hissade varningsflagg hela vägen hem via Borlänge, Ludvika, Kopparberg, Laxå och Brännebrona. Så här en dryg vecka efteråt, när vi har ytterligare ett antal usla insatser att blicka tillbaka på, så inser jag att början till slutet kom just där i dalametropolen.
Det fanns något självsäkert och nonchigt över Gripens uppträdande inledningsvis. Det såg visserligen ganska bra ut från sidan, men övermodet byttes raskt till fullskalig panik när Falu BS gjorde 1-0, 2-0 och 3-0. Det var käftsmällar som kändes, salt som ströddes i öppna sår. Sedan stod det 1-5 mot IFK Motala i matchen efter, blev 5-5 men slutade 5-6. Mot Tellus på Zinkensdamm brände GBK en straff i slutminuterna som kunde ha gett en livsviktig poäng.
Att storsegern mot Tellus skulle höja självförtroendet var givet, men efter att på mvt.se ha sett Gripens insats mot IFK Motala på XL Bygg Arena så var Trollhättelaget i stort sett tillbaka på ruta ett. Målchanserna gick att räkna på ena handens fingrar, medan östgötarna spelade frejdigt, optimistiskt och med ett spel som lovar gott inför comebacken i elitserien. Adam Blomsters fula bentackling gav tidigt rött kort och Gripen fick spela med en man kort i 70 minuter. Det är en av huvudförklaringarna till att det gick åt helsike. En annan att laget helt enkelt inte är bättre än så här. En tabell ljuger som bekant aldrig.
Så vad händer nu då? Hur stor är den sportsliga katastrofen för bandyn i sta´n? Inte alls bra naturligtvis, men samtidigt behöver en nedflyttning till nya superallsvenskan inte bara vara av ondo.
Trollhättebor går på bandy i Slättbergshallen för att se Gripen vinna, inte för att förlora 20 av 26 elitseriematcher och inte för att få se svenska storheter som VSK, SAIK och Hammarby. Och vinna kommer Gripen som topplag att göra i stor utsträckning i den nya serien vilket i sin tur kommer att höja publiksnittet jämfört med den nu avslutade säsongen. Sanna mina ord.
GBK behöver också se över den framtida försörjningen av egna spelare, vilken har varit pinsamt dålig under många år. Robin Karlsson och Markus Eriksson är två herrar som klubben själv producerat – båda lirade i Blåsut den gångna säsongen. Och Andreas Eriksson har bara sporadiskt fått speltid i GBK under vintern.
Nej, nu är det läge att skaka liv i det gamla nedlagda samarbetsavtalet med IFK Vänersborg och samtidigt gräva ner varenda stridsyxa som kan finnas i relationen de båda klubbarna emellan. Det skulle rätt skött betyda en win-win-situation för båda och därmed Tvåstadsbandyn i stort. GBK kommer att behöva spelare för att bygga ett nytt lag för framtiden och samverkan med IFK kan bli mycket viktigt i det arbetet. Åtminstone tills den egna, tidigare så eftersatta, ungdomsverksamheten börjar bära frukt om tre, fyra år.
