Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
PROVA

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Joesf Daoud & co i FCT svarade för en riktig plattmatch i mötet med Grebestad.
Joesf Daoud & co i FCT svarade för en riktig plattmatch i mötet med Grebestad.

Bom, smack, krasch – och haveriet var ett pinsamt faktum

Just nu är det kosläpp på en del gårdar i grannskapet. Glada, goa kossor som hoppar och skuttar, sparkar bakut och fånstirrar på jublande åskådarmassor.

De som hade hoppats få se något liknande när elva svartdressade FCT-spelare sprang ut på Edsborgs gröna gräshage på första maj blev däremot grymt besvikna.
Det var varken hopp eller skutt, möjligen en och annan halv­taskig bakåtspark.
Jodå, som krönikör kan man tillåta sig att vara lite lustig ibland, men den här gången ska jag nog anlägga en lite allvarligare ton. Det sa nämligen bom, smack, krasch och så var hemmahaveriet ett sorgligt faktum.

En bra första halvtimme med ett par rejäla målchanser följdes av 0-1 och 0-2 efter synnerligen svagt försvarsspel.
Och när sedan Sean Conaboy med ett könsord uttryckte besvikelse över en egenmissad passning, vilket fick domaren Alban Mustafa att snabbdra upp det röda kortet, var allt hopp ute för hemmalaget. Man kan tycka vad man vill om Conaboys ordval, det hör absolut inte hemma i några sammanhang på någon idrotts­anläggning, men lite hårt var det allt från domarens sida.

Matchavgörande var det i alla händelser inte, FCT hade redan där förlorat matchen.
Men det som därefter skedde är inte okej.
När Grebbestad – en riktigt trevlig bekantskap ska sägas spelmässigt sett – gjorde 0-3 så rasade det tippade topplaget ihop på ett sätt som bara inte får hända, inte under några som helst omständigheter. Pinsamt är ordet, 0-5 är klubbens största förlust på Edsborg och samtliga spelare bör från och med nu ställa sig i varsin skamvrå och skämmas – åtminstone fram till ­kvällens träning.

I lördags ägnade jag fem timmar åt fotboll på Vänersvallen – först tvåstadsderbyt i damtvåan mellan VFK och TFK/HIS/TBIS, sedan stadsderbyt inför storpublik (995) mellan VFK och VIF.
Den förstnämnda matchen blev en märklig historia där kombinationen från Trollhättan långa stunder var det klart bättre laget men där ett ovanligt tafatt och långt ifrån normalt spelkunnigt hemmalag till slut vann med 3-1.
Effektivitet vid de få chanser som dök upp och en storspelande VFK-keeper i Sandra Jansson var hemligheten bakom derbysegern.

Derbyvinst blev det också för VFK-herrarna som i slutskedet av matchen prickade in tre bollar och därmed plattade till stads­antagonisten VIF rejält med totalt 5-0.
VFK visade med all önskvärd tydlighet att man är minst ett par nummer för stort i jämförelse, såväl försvars- som anfallsmässigt.
Laget är välbalanserat med mittbacken och lagkaptenen Mathias Carlsson som gigant i backlinjen, med Robin Iglicar och Alexander Karlsson som kompletterar varandra perfekt på innermittfältet, med Ismael Fonjah som en spindel i anfallsuppbygg­naden lite bakom den synnerligen målfarlige Valon Gashi och, kanske framförallt, kantlöparna Andelo Vekic och Andrew Palumbo som ständiga orosmoment.

Speciellt den sistnämnde firade stora triumfer på sin vänsterkant och VIF-backen Linus Lindholm hade det sannerligen inte lätt när Palumbo kom ångande, alternativt alerte ytterbacken ­Anton Snibb.
VIF kom snett efter två ganska billiga baklängesmål där mål­vakten Markus Mäkinen får ta på sig en stor del av skulden. Hans kollega i VFK, tidigare klubbkompisen i FCT, Nino Sahinovic, vann helt klart keeperkampen på Vänersvallen.i Andersson

MEST LÄST