Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Agon Beqiri deppar efter kvalförlusterna mot Rosengård.
Agon Beqiri deppar efter kvalförlusterna mot Rosengård.

Dags nu för alla klubbar att sluta upp kring FCT

FC Trollhättan åkte ur division 1 och frågan är vad som händer nu? Med föreningen, med spelarna, med alla de som jobbar i klubben och omkring laget? TTELA:s sportchef Toni Andersson menar att det nu är dags för övriga klubbar i Tvåstad att mangrant sluta upp och stötta FCT för fotbollens bästa i området.

KOMMENTAR

Vad är väl ett fotbollskval i mitten av november med bara någon plusgrad och en plan omgärdad av höga snövallar?
Jo, det kan vara långtråkigt och dötrist och tråkigt och alldeles ... alldeles underbart!
Så var den tänkta ingången i dagens krönika och visst, den håller. Om man har ett hjärta som klappar för FC ­Rosengård 1917 vill säga.
Men knappast för de som har sina sympatier för FC Trollhättan, Tvåstads givna förstalag det senaste dryga decenniet.
Det gick alltså åt helsike med uppgiften att vända 1-2 till samman­lagd seger i det avgörande kvalet om en division 1-plats nästa år. I gassande sol, lite snålblåst och ett vinterlandskap runtomkring Edsborgs konstgräs, som mer liknade en januaridag i Jockmokk än en novemberlördag i Trollhättan, blev det en ny ­förlust, märkligt nog med exakt samma siffror (1-2).
FCT var aldrig riktigt nära.
Den anstormning som man hade väntat sig från avspark, den markering ett hemmalag med betydligt högre tempo i kroppen borde ha visat, uteblev helt. ”Tagna av stundens allvar”, konstaterade båda lagens tränare när de försökte analysera FCT-spelarnas form av kollektiva kollaps.
FCT åker ur division 1, precis som man så onödigt gjorde för två år sedan under Jesper Ljungs ledning.
Lika onödigt den här gången kan tyckas, nu under Jörgen ­Ericsons chefsskap.
Poängtappen på Edsborg tidigare i höst blev inte bara ödesdigra, de blev helt avgörande för att FCT nästa år återigen spelar i landets fjärdedivision. Så den allenarådande ­frågan som nu är på allas läppar lyder:
VAD HÄNDER NU?
Svaret har nog ingen så här tidigt efter degaderingen.
Men jag är orolig. Djupt orolig.
När FCT åkte ur ettan 2014 skapades ­energi och ett engagemang för att komma tillbaka så snabbt som möjligt av alla och envar. Det lyckades med bravur, klubben växte inifrån på något sätt och ut kom ett lag och en organisation som utan vidare, kändes det som, skulle etablera sig i division 1 och inom en inte alltför avlägsen framtid ställa in siktet mot superettan.
Nu kommer rekylen.
Orkar de som var med då – ledare, ­spelare, styrelsefolk – tända om, skapa en positiv framtidstro?
Jag tror att nyckeln till att hitta rätt står att finna – hos övriga klubbar i Tvåstad.
Min bestämda uppfattning är att alla måste förstå allvaret i att det inte längre finns något förstalag i området, att FC Trollhättan faktiskt är det enda alternativet och att alla måste dra åt samma håll och ställa upp för den klubb som nu behöver allt stöd den kan få. Skippa bytänket, tyck inte att det är kul med tolv derbymatcher nästa år, för det är det inte.
Skoftebyns IF gjorde det kanonbra under sin första säsong i tvåan, men är naturligtvis ingen förening för spel i division 1, Vänersborgs FK håller på att etablera sig i division 2, men är inte moget för större uppgifter än så på några år och för nykomlingen VIF gäller inget annat än att hänga kvar nästa år.
Risken nu är uppenbar att med fyra lag i samma division så blir det rundgång på spelare – den förening som betalar bäst blir kortsiktigt en vinnare men i slutändan är alla förlorare.
Glöm inte heller det faktum, att vad hade tidigare nämnda ­klubbar som SIF, VFK och VIF varit utan de spelare som FCT, i förädlat skick, bidragit med under årens lopp?
FC Trollhättan behövs för fotbollens utveckling i Tvåstad.
Sanna mina ord.

MEST LÄST