Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
PROVA

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

BB161216BB853
IFK-glädje efter ett mål mot Villa Lidköping i Arena Vänersborg den 16 december den här säsongen, en match som slutade 3-3. Sergej Lomanov (i mitten) blir IFK:s centralfigur i slutspelet och TTELA:s sportchef Toni Andersson hoppas få se en spelare som gör skäl för epitetet ”världens bäste bandyspelare”.

Jag vill se en jämn nivå utan dippar och med många toppar

Villa Lidköping BK och IFK Vänersborg har mötts otaliga gånger i högsta serien genom åren. Men aldrig i slutspel. Nu gör klubbarna från de båda städerna vid Vänern det.

Och det är vi många, många, som ser fram emot. Intresset i de båda bandymetropolerna är verkligen på topp, det formligen sjuder som från ett långkok på spisen.

Villa Lidköping kommer att ha ”lapp på luckan” i kväll, IFK Vänersborg kanske detsamma på lördag. Publikfester som alla vi som gillar idrott längtar efter och som lyfter en annars ganska grå och slätstruken lokal idrottsvinter till höjderna.

En hastig tillbakablick på de fem senaste årens seriemöten ger vid handen, att Villa Lidköping inte bara är favorit, utan en väldigt stor sådan. Av tio möten har sex slutat med Villa-seger, tre oavgjort och bara en gång har Kamraterna vunnit och det var en oförglömlig tillställning i Arena Vänersborg där hemmalaget vände 2-3-underläge i halvtid till seger med 8-7.

Men det är fyra lång år sedan och kom ihåg att IFK plötsligt måste vinna tre för att ta sig till semifinal för andra gången i klubbens historia.

Om Vänersborg ska ha skuggan av en chans i en serie över fem matcher mot elitseriens oomstridde segrare krävs någon form av jämnhet. Jag menar inte att laget ska hålla en hög högstanivå i 90 minuter gånger tre, fyra eller fem matcher, men däremot en jämn nivå utan dippar och med tillräckligt många toppar.

Just dessa dippar har gjort att IFK Vänersborg den här säsongen känts opålitligt, nyligen accentuerat av tappet mot Vetlanda där 5-4-ledning förbyttes till 5-8-förlust under några ödesdigra slutminuter.

Men även tidigare under säsongen har laget kollapsat i några matcher och tappat onödiga poäng, eller varit nära att göra det.

Det håller naturligtvis inte mot ett Villa Lidköping, som med seriesegern i ryggen och en hel skrälldus skickliga bandyspelare på flertalet platser håller högsta klass. Lägg därtill en bauta-stor och hängiven hemmapublik som stöttar laget i vått och torrt så förstår alla att IFK Vänersborg ställs mot en mycket svår motståndare.

Förmodligen alltför svår.

Jag har faktiskt svårt att se Vänersborg som vinnare i bäst av fem matcher mot arge rivalen från Lidköping. Men det vore ju himla kul om man kunde tvinga fram en andra hemmamatch, i så fall på torsdag nästa vecka.

Det allra roligaste och mest spännande vore förstås om Vänersborg kunde upprepa det man gjorde i Vänercupen på försäsongen i Sparbanken Lidköping Arena – vända 0-4 till seger med 6-4.

Men det var flera månader sedan och en cup utan större värde och egentligen inte alls relevant att ens orda om.

Viktigt i sammanhanget är också att samtliga spelare i matchtruppen höjer sig ett eller helst flera snäpp. Det räcker inte att Sergej Lomanov, Joakim Hedqvist och ett par till levererar, fler måste bli delaktiga i såväl spel som i poängplockeri.

Jag väntar på att Emil Viklund ska visa samma klass som förra säsongen, jag hoppas verkligen att Johan Koch vågar släppa loss sin inneboende höga kapacitet och jag hoppas få se en Sergej Lomanov som gör skäl för epitetet ”världens bäste bandyspelare”.

Han har varit bra, men känslan är att nummer 7 har ännu mer att plocka fram ur såväl rockärmar som fickor.

Jag hade hundra procent rätt när jag spekulerade i en krönika i fredags om vilka kvartsfinalparen skulle bli.

Så mitt tips i kväll: 7-4 till Villa Lidköping.

Rätt eller helt fel återstår att se.

MEST LÄST