Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Det blev rekordpublik i Slättbergshallen när Gripen tog emot Vänersborg på annandagen. 2 647 personer såg matchen, att jämföras med tidigare rekordnoteringen 2 103 satt 2015.
Det blev rekordpublik i Slättbergshallen när Gripen tog emot Vänersborg på annandagen. 2 647 personer såg matchen, att jämföras med tidigare rekordnoteringen 2 103 satt 2015.

Rekordpublik såg storebror behålla sin ställning

När två bröder bråkar och brottas brukar i nio fall av tio storebror gå segrande ur striden. När Gripen Trollhättan BK och IFK Vänersborg hade bråkat och brottats färdigt i annandagens bandyderby i Slättbergshallen hade följaktligen storebror (IFK) vunnit fighten mot lillebror (GBK).

KOMMENTAR

Med klara siffror till slut (6-3) dessutom, men bakom dessa döljer sig också en del dramatik.
Som när GBK-kaptenen Linus Rönnqvist skickade in 3-4-­reduceringen på hörna tio minuter före slutsignalen och skapade nerv och spänning i den match, som före målet handlade om två saker – ett IFK som hade full kontroll i 4-2-ledning och ett GBK som faktiskt inte förmådde skapa särskilt mycket mer än en handfull hörnor.

Men nu handlar ju bandy många gånger om att ta vara på hörnor, Gripen hade nio totalt och gjorde mål på tre vilket alltså innebär 33 procents utdelning – väldigt bra.
Och kapten Rönnqvist föregick med gott exempel och var delaktig i alla tre. Två gånger som skytt med returer och mål som följd, och så hörnskottet som passerade David Borvall.
IFK Vänersborg vann rättvist, inget snack om den saken. Laget var helt enkelt numret större i många avseenden, men Gripen stod som man brukar säga ”upp bra”.

Jag tycker att Emil Viklund & co visade upp ett större spel, en större bredd och ett större antal spelare med hög fart på banan. De ideliga körningarna mot ett samlat GBK-försvar sög sakta men säkert musten ur ­hemmaspelarna, inte minst accentuerat av matchbilden under slutkvarten av den första halvleken.
Det var då som Kamraterna skaffa­de sig ett tydligt överläge i spel och sammalunda i mål – från 2-2 till ledning med 4-2.

Segern var viktig för många inblandade i Vänersborg efter den uppmärksammade avpolleteringen av Stefan Karlsson för en vecka ­sedan. För nya tränarparet Magnus Nordin-Anders Uhlin, för de spelare som medverkat till bytet av tränare, för IFK-styrelsen och för spelar­ansvarige Tommy Hjert. Denne myste belåtet efter slutsignalen, och den gamle IFK-profilen Anders Uhlin har jag nog aldrig sett så uppspelt som efter ­annandagsvinsten.
Det fanns ju en del att bevisa med tränarskiftet, men efter en match kan man åtminstone sträcka sig så långt som att beslutet inte var helt fel.

IFK-segern ger klubben arbetsro inför fortsättningen och om allt går som det normalt ska göra blir det två poäng även mot jumbolaget Kalix på onsdag kväll hemma i Arenan.
Gripen-tränaren Ari Holopainen tog förlusten med fattning, tyckte att hans manskap fick matchen dit man ville men att man släppte för många enkla mål där lagets tidigare signum, en stark defensiv, sattes ur spel lite för många gånger.
Laget visar ändå att man hänger med hyfsat i matcher mot seriens topplag, att kapacitet finns där men att det inte riktigt räcker till poäng annat än mot lagen i bottenskiktet.

Det stundande ovädret till trots slogs publikrekordet i Slättbergshallen med råge – 2 647, att jämföras med tidigare rekordnoetringen 2 013 satt 2015.
Kul, och stämningen var hög på båda sidor om isen. Även om hemmaklacken hördes allra mest, och så ska det väl vara i ett bandyderby på annandag jul. Andersson

MEST LÄST