Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
PROVA

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Sergej Lomanov, Mikko Lukkarila och Simon Blomqvist lämnar isen efter avslutad match – och säsong.
Sergej Lomanov, Mikko Lukkarila och Simon Blomqvist lämnar isen efter avslutad match – och säsong.

Snygg slutpunkt av spelare som lirade för sin heder

Utan Felix reste sig IFK likt Fågel Fenix ur askan. Ja, vill man vara lite rolig kan man som krönikör tillåta sig att skriva så.

Jag syftar förstås på det som hände i söndags när Felix Pherson petades från laget till tredje kvartsfinalmötet med Villa Lidköping – och som nu har gjort sitt i blåvit kamratdress.
Utan Felix, och Nikita Ivanov som aldrig dök upp på söndagsträningen utan förklaring, uppträdde IFK Vänersborg som ett helt annat lag i måndagsmötet i Sparbanken Lidköping Arena.

Med Emil Viklund på sin rätta plats (vänsterhalv) och med tuffe Olle Berglund på den högra, med Alexander Mayborn som defensiv mittfältare och Mikko Lukkarila framför honom och med Robin Lundqvist på topp (Alexander Zitouni av alla människor som anfallsavbytare, gjorde ett mål!) hittade tränarduon Magnus Nordin/Anders Uhlin en uppställning som fungerade.
En uppställning utan lipsillar och strulpellar.
En uppställning som spelade för sin heder, spelare som spelade för laget och inte för jaget, spelare som ville visa att insatsen i Lidköping i torsdags var en sorglig engångsföreteelse, spelare som ville vinna – till varje pris.
Det lyckades inte den här gången, men IFK var nära ända in till slutsignal.

En snygg slutpunkt av IFK Vänersborg som föll med flaggan i topp, med upprättad heder och med ett någorlunda positivt avstamp inför nästa säsong.
Med eller utan ryssar återstår att se.
Storsatsningen har inte gett det sportsliga resultat som alla hade hoppats och trott, och jag var en av dessa. Det blev inte lätt att hitta ett spel som kombinerade svenskt med ryskt – eller tvärtom. Det sportsliga utfallet blev som det brukar, sjätteplats i tabellen och snabb utmarsch ur kvartsfinalspelet.
Men i ett aveende måste ändå IFK:s satsning på tre VM-spelare betecknas som lyckad – publikt har det varit gott om folk i Arena Vänersborg med ett snitt på en bra bit över 2 000 åskådare.
Återstår att se om Sergej Lomanov och Pavel Bulatov stannar, Nikita Ivanov är i alla händelser borta ur bilden enligt våra källor.

Till sist skulle jag vilja lyfta fram, ja faktiskt hylla, Alexander Mayborn. Här snackar vi om en kille som fick – och tog – chansen att satsa på nytt i IFK, som haft svårt att ta en plats men som inte lipat en enda gång över att stå på läktaren och det har han gjort många gånger den här säsongen.
Totalt medverkade han bara i sju av 26 seriematcher, men har spelat de två senaste i SM-slutspelet och gjort det bra.
Av "Maya" har spelare som Felix Pherson mycket att lära.

Nu sätter vi punkt för IFK Vänersborg och dess göranden säsongen 2016/17 och öppnar kvaldörren på vid gavel för Gripen Trollhättan BK.
Kvalpremiär på onsdag kväll på Lugnets IP  – och känner jag GBK rätt så lär inte hemmaspelarna i Falu BS få en lugn stund.
Så pass klasskillnad är det mellan lagen från elitserien och de två som ska försöka klättra uppåt från vardera allsvenska.
Gripen hade lite tur i lottningen och slapp Ljusdal vilket samstämmiga uppgifter från kollegor i norr är det starkaste allsvenska kvallaget. Falun och Motala känns definitivt överkomliga, Tellus likaså.

Mot bakgrund av hur GBK har agerat och presterat i seriespelet den här säsongen – jo, jag vet att det bara blev elva poäng! – så ska kvalet mer eller mindre bli en lättare transport mot fortsatt elitseriestatus.
Jag är 90-procentigt säker på att Ari Holopainens manskap har full poängpott efter fyra omgångar och redan där och då kan kvittera ut elitseriekontraktet.

MEST LÄST