Det är ett givande och utvecklande arbete där den ena dagen inte är den andra lik. Men de senaste åren har vår arbetssituation blivit allt tuffare med en budget som inte håller, en sjukfrånvaro - såväl kort som lång – som hela tiden ökar.
Svårt att få in vikarier som ersätter de sjuka vilket ytterligare ökar stressen. Om det bara vore så här ibland så skulle vi orka med det, men ingen orkar med i längden att dagligen arbeta med för lite personal, bli inbeordrad på lediga dagar eller bli inbeordrad när man redan arbetat ett pass.
Detta resulterar i att många känner en klump i magen när man åker till jobbet och även problem med högt blodtryck, magkatarr, huvudvärk, problem med sömnen, symptom på utmattning och så vidare.
Det är ju inte bara vi som blir drabbade utan även våra sjuksköterskor och enhetschefer.
En annan aspekt av det hela är att våra brukare blir både ledsna och arga när vi inte kan utföra alla insatser de är beviljade och betalar för då vi är för få personal. Det är vi personal som får ta emot all deras frustration och det sliter också på oss.
I senaste numret av kommunarbetaren står att kvinnor i offentlig sektor är mest sjukskrivna av alla anställda på arbetsmarknaden.
Jag jobbar i Trollhättans stad och undrar nu vad ni ansvariga politiker tänker gör åt detta? Hur ska ni kunna behålla alla duktiga undersköterskor, vårdbiträden, sjuksköterskor och enhetschefer? Hur ska ni kunna rekrytera ny personal?