Jag vill bara kommentera ett inslag i insändaren och det gäller 1-5-betygen. Jag började skolan 1962 så det var det system som gällde största delen av min skolgång. Jag anser mig normalbegåvad med fallenhet för språk. I slutbetyget i nian fick jag 4 i engelska och jag tyckte att jag var värd en 5 i just det ämnet. På skolavslutningen kom vår engelskalärare fram till mig och sa att han hade velat ge mig en 5 eftersom han tyckte att jag var värd det men det var så många bra elever i klassen att han inte hade kunnat ge så många 5 som han ville.
Jag har alltid varit tacksam över att han berättade för mig så att jag fick bekräftat att min känsla var korrekt. Till saken hör att jag sökte humanistisk linje men mitt medelbetyg låg precis under gränsen för att komma in där så hade jag fått en 5 i engelska kanske mitt liv hade sett annorlunda ut (inte nödvändigtvis bättre). Det fanns ingen rättvisa i att bara ett visst antal skulle få varje betygssteg, det tog ju ingen som helst hänsyn till klassens sammansättning.
Yvonne Härestedt