När Liberalerna i Trollhättan beklagar sig för att de varit så få i valarbetet slår det tillbaka på dem själva. Det har redovisats i TTELA hur de kuppat i samband med årsmötet och det innebär alltid en risk för avhopp från tidigare aktiva. Det har alltid funnits olika inriktningar som styrt Liberalerna/Folkpartiet i Trollhättan, så är det i alla partier. Olika falanger finns också i övriga partier, så detta är inget nytt. Men när byken tvättas offentligt har det varit till stor skada. Årets kandidater har genom sitt agerande eller snarare utan det vanliga politiska slitet, hamnat utanför inflytande i kommunpolitiken. Det gäller att ha ett bra lag med sig för att klara en valrörelses alla arbetsuppgifter, från egna manifest till valarbetare med alla förekommande uppgifter.
Problemen för Liberalerna har inte uppstått över en natt då det under många år funnits olika falanger som slagits med rostiga vapen för att förgöra motståndare i de egna leden utan hänsyn till partiet. Det har funnits otaliga situationer där meningsmotståndare har smutskastats och petats av partiet, ofta med hjälp av olika falanger som tyckt annorlunda eller haft en annan agenda. Det har varit uppslitande att se hur man slaktat den ena efter den andre som var misshaglig, till förmån för helt oerfarna som lyfts upp av andra skäl än att de varit besjälade av den liberala ideologin. Ibland har det varit viktigare att vara utrikesfödd än att verkligen vara liberal i ordets bemärkelse.
Vid andra tillfällen har man strävat efter att knäcka motståndarens ego då vederbörande inte tillhörde rätt falang inom partiet. Under många år styrdes medlemmarna i Trollhättan mer eller mindre från Alingsås då Länsförbundet kontrollerade vilka företrädare som skulle släppas fram, särskilt på riksdagslistorna. Då jag har deltagit i det politiska arbetet sedan 1960-talet och har under åren fått god insyn i hur personer med viss inriktning har hanterat situationer, så att man fått igenom sin egen agenda oavsett nyttan för medlemmarna och partiet. Avvägningar görs i alla partier och det innebär ofta att personer med annan uppfattning ställs på undantag, trots att deras kunskaper hade varit värdefulla, så Liberalerna utgör inget undantag i partiernas arbetsmetoder.
Det sorgliga är att man nu har förstört organisationens slagkraft lokalt. Hade man inte agerat som redovisats i media utan haft de ideologiska baskunskaperna, så hade Liberalerna fortsatt kunnat försvara sin plats i det politiska arbetet i Trollhättan. Frågan är om det går att upprätta det skamfilade ryktet? En nyordning borde kunna ske, på samma sätt som Johan Pehrsson visade att ett uträknat Liberalt parti kom igen på riksnivå.
Margaretha Molius
liberalt engagerad sedan 1962 dock inte lokalt