När det gäller historien om Sjölanda verkar det vara på sin plats med ett par klargöranden, Monica Hanson.
Kommunfullmäktige har inte beslutat om rivning utan om ett köp av fastigheten Sjölanda 5:1. Även om ärendebeskrivningen nämner rivning som en möjlighet. Vi skriver möjlighet eftersom rivning kräver rivningslov vilket varken kommunstyrelsens ordförande eller kommunfullmäktige beslutar om. I själva beslutstexten står ingenting om rivning. Rätt ska vara rätt.
När ärendet sedan kom upp i Samhällsbyggnadsnämnden 2019-08-29 efter att kommunstyrelsens ordförande lämnat in en ansökan om rivningslov, för kommunstyrelsens räkning, beslutade nämnden att avslå ansökan på grund av att rivning inte ansågs vara i enlighet av plan- och bygglagen. De partier som röstade för att avslå ansökan var C, M, MP och SD. Anledningen till detta var utifrån förvaltningens bedömning ”Den sammantagna bedömningen är att huvudbyggnaden och ekonomibyggnaden har ett så stort kulturhistoriskt värde att de har det skydd som de behöver för att bevaras i plan- och bygglagens 8 kapitel 13.14 och 17 paragrafen samt 9 kapitel 34 paragraf, p 2.” (Ur beslutsprotokollet SBN)
Det är ju så, Monica Hanson, att när det gäller rivningslov och andra myndighetsbeslut som fattas av oss politiker har vi att förhålla oss till vad lagstiftningen säger. Vilket syfte en sökande (för det är det kommunen är i detta fall) är inte relevant för ställningstagandet att ge rivningslov eller inte.
Plan- och bygglagen ska följas och det var det som samhällsbyggnadsnämnden gjorde när man fattade detta beslut.
Efter detta så har sökande Paul Åkerlund inte varit nöjd med beslutet ovan och lämnat in en ny ansökan. Det har han rätt till. På grund av en möjlig jävssituation då samhällsbyggnadsnämnden skulle vara förvaltare av byggnaderna, så är ärendet hänskjutet till jävsutskottet. Ärendet har handlagts av kommunstyrelseförvaltningen, som också är den förvaltning som står bakom själva ansökan om rivningslov. Det går verkligen att diskutera lämpligheten av detta. Det går också att läsa i handlingarna i ärendet att professionen när det gäller byggfrågor inte har lagt fram förslag om att ge rivningslov. Här kan man fundera om de organisationsförändringar inom myndighetsområdet som gjorts varit så lyckade.
Det finns uppenbarligen skäl att Trollhättans stads ledande politiker läser på lite om myndighetsutövning. Vilken grund har man till att ge rivningslov för dessa bevarandevärda byggnader, som motiveras utifrån plan- och bygglagen?