I Sverige får man kritisera religioner och bränna heliga skrifter

Replik på Vi är varandras medskapare

ANNONS
|

Antirasistiskt nätverk skrev 28 april en insändare där de tog upp Rasmus Paludan, nationalsocialism och förintelsen, i gott syfte troligen. Men när man förklarar våldet med upplevd kränkthet och att yttrandefriheten inte räcker för att stoppa Paludan, infinner sig några frågetecken.

Man tar också upp novemberpogromen 1938, som en jämförelse med Paludans koranbränning, liknelsen haltar dock. Tyskland på den här tiden var ett totalitärt land med raslagar riktade mot judar, en rättsapparat som legitimerade övergreppen som slutade med Wannseekonferensen och dess utfall, förintelsen. Om jämförelsen med förföljelse av judar, som vi också ser i Sverige, stämmer, borde Paludan varit fängslad för hets mot folkgrupp vid det här laget, vilket han inte är.

ANNONS

I Sverige får man kritisera religioner och bränna heliga skrifter, det är fastställt i vår grundlag som ska trygga vår rätt till att demonstrera och fritt uttrycka våra åsikter i den mån vår lagstiftning medger det. Och polisen är den som har beslutanderätt över demonstrationstillstånd, och faktiskt stoppat Paludan, bland annat här i Trollhättan.

Likväl som Rasmus mål var att skapa motsättningar, gäller det för oss alla, speciellt vuxna som ska guida barnen till goda medborgare, att inte använda våld som svar. Det våld som trehundra poliser fick ta konsekvenserna av.

Att vara förebilder, prägla andra människor, att vara varandras medskapare får aldrig leda oss in i hot, våld eller upplopp. Då har vi ett annat samhälle, antitesen mot demokrati, det historiska Tyskland med Hitler eller det vi nu ser framför våra ögon, i Ukraina, Putins Ryssland.

Ove Eliasson

ANNONS