Tillbaka till 1966. Jag var tio år och det var året mina föräldrar och jag flyttade till vår första moderna lägenhet, innan dess hade vi bott helt omodernt. Med tanke på den utveckling vi ser, inte minst vad gäller elförsörjningen, kanske det är dit vi är på väg igen. Jag vill gärna dela med mig med lite kort av sådant jag minns från den tiden.
Centralvärme fanns inte, i köket var det vedspis, i sovrummet en kakelugn som rök in så mycket att vi inte brukade använda den och i vardagsrummet en kamin. Jag kommer ihåg de kalla vintermorgnarna. Vedspisen hade slocknat under natten så den enda platsen i lägenheten där det fanns värme var vid kaminen i vardagsrummet. Vi brukade kvällen innan lägga fram de kläder vi skulle ha nästa dag vid kaminen så att de var varma på morgonen.
Vi hade rinnande vatten, men bara kallvatten. Något badrum fanns inte så när vi skulle tvätta oss fick vi värma vatten på vedspisen och ställa ett handfat på en stol i köket. Nedgången till toaletten, som var gemensam för alla lägenheterna i huset, låg i inkörsporten till gården så man fick gå ut för att gå på toaletten. Där fanns vattenklosetter i tre bås bredvid varandra och ingenting annat. Dusch? Glöm det.
Vad gäller elförsörjningen idag har kriget i Ukraina förvärrat en i Sverige redan katastrofal utveckling. Det var svenska politiker, inte Putin, som beslutade att i förtid stänga svenska kärnkraftsreaktorer. De som bär det största ansvaret för den situation vi har nu med skyhöga elpriser är Miljöpartiet, men även Socialdemokraterna och f d Alliansen har ett stort ansvar eftersom det var de som gav Miljöpartiet så oproportionerligt stort inflytande.
Själv bor jag i ett gammalt hus med mycket enkel standard, vilket duger gott för mig, men jag vill definitivt inte tillbaka till tiden då man frös inomhus på vintern och var tvungen att gå ut för att gå på toaletten. Det vore en intressant utmaning till framför allt miljöpartister att leva under de förhållandena i sitt fasta boende.
Yvonne Härestedt