90101. Nu kanske ni undrar vad i hela världen är detta telefonnummer? Jo, det är självmordslinjens telefonnummer. Det här handlar om självmord och min historia.
Nu när sommaren snart är borta och den kalla och mörka hösten/vintern närmar sig så väcks det gamla minnen av en liten själ som inte såg någon annan utväg i livets långa väg än att hoppa av den bokstavligt talat.
Efter att ha flyttat till Sverige från Asien när jag var runt förskoleåldern så började jag på en ganska stor skola i staden och efter ett år så började helvetet för en sjuårig liten kille. Början var årskurs ett, " nu är man ju störst" även fast man bara var sju, den dagen förändrade mitt liv helt och hållet. Vi i klassen blev då introducerade för en ny person i klassen. Det blev början på trakasserier nästan varje dag tills jag bytte klass i högstadiet. Även fast jag blev nedtryckt i nästan alla aspekter så hade jag en mentalitet att jag skulle inte visa något för min familj och då myntade jag begreppet " att vara glad utan att känna det".
Nu hoppar vi fram några år till åttan på ett högstadium i Trollhättan, efter några år med turbulens och inte så många vänner så blev jag väldigt engagerad i kyrkans värld för att hitta en utväg. Men denna utväg blev mer som en motorväg till mitt personliga helvete psykiskt. Jag stod inför ett vägval att leva som mig själv eller att absorbera till det andra ville att jag skulle vara. Efter flera veckors debatturnering i min hjärna så bestämde jag mig för att komma ut ur det gamla garaget med den regnbågsbilen som är jag. Jag kom alltså ut, det gick ganska bra i början med vänner och lärare som nästan alla fattade och sa meningen "vi kände det liksom". Det som blev det tuffaste var familj och kyrkan där det blev påtryckningar som fortfarande lever än idag.
Det var det som gjorde att jag bestämde mig en morgon att packa väskan och dra ut mot de grå och vattentömda fallen. Precis när jag tänkte hoppa och ta utvägen till det oändliga efterlivet så kommer det en gammal dam fram till mig. Hon säger "du det är inte värt det, du kommer ha det så roligt i så många år framåt i livet som inte kommit än" och sen gick hon i väg. Även fast vi aldrig känt varandra och kommer troligen inte göra det heller så var det det som gjorde att jag ville leva i det ögonblicket. "I don't even wanna die anymore", textrad ur Logics låt 1-800 som är USAs motsvarighet till självmordslinjen.
Ya boi