De kom flygande till Stockholm från olika delar av världen, miljöministrarna. De möttes i Älvsjömässan under några dagar för att diskutera miljöproblem och möjliga lösningar. Det blev extra uppmärksamhet då FN:s chef Guterres också dök upp. Några viktiga beslut fattades inte, som så ofta. Varför förlades FN:s miljömöte +50 till just Stockholm? Jo, det var precis 50 år sedan FN:s första globala miljömöte gick av stapeln där 1972. Olof Palme var då statsminister och han uttalade ".... vi bör minska onödigt utnyttjande av fossila bränslen främst olja och naturgas. Detta skulle gälla de högindustrialiserade delarna av världen, där en nedskärning av lyxproduktion är önskvärd från flera synpunkter."
Årtiondena efteråt har ett antal FN-möten hållits. Det mest kända var i Rio de Janeiro på nittonhundranittiotalet. Resultaten har tyvärr inte blivit särskilt framgångsrika. Varför blev det så kan man undra? Men Sverige är väl ändå bäst i klassen och har väl förvaltat insikten, arvet från Palme? En genomgång som DN gjort om mål, avtal och löften som Sverige förbundit sig till från 1972 till nu, visar att regeringarna inte har genomfört 63 av 87 åtaganden. I nära 75 procent av sina löften har Sverige således svikit miljöåtagandena!
Sveriges regeringar har under denna långa tidsperiod letts av antingen socialdemokratiska eller moderata statsministrar. Det är en sannolik förklaring till tillkortakommandena. Precis som moderaten Reinfeldt såg försvaret som ett "särintresse", så har även miljöfrågorna setts som "särintressen". Miljöministrarna har i alla regeringar hittills haft mycket svårt att få gehör för de nödvändiga och utlovade miljöåtgärderna. De har helt enkelt prioriterats bort av finans- och statsministrarna, som sitter på den reella makten i regeringen. En liten ljusning har dock kunnat noteras under den senaste mandatperioden, då Miljöpartiet lyckats få igenom bland annat en ny klimatlag som är mycket genomgripande.
Hur vill då partierna arbeta med miljöfrågorna den kommande mandatperioden? Svaret har nyligen levererats av Naturskyddsföreningen som bett partierna svara på 22 förslag om åtgärder som rör klimat och miljö.
Undersökningen visar tyvärr att ambitionerna sjunkit sedan förra valet! Granskningen visar tydlig skillnad mellan partierna. Miljöpartiet är det enda partiet som står bakom alla 22 förslagen, tätt följt av Vänsterpartiet. Särklassig jumboplats tas föga överraskande av Sverigedemokraterna. Moderaterna och Kristdemokraterna visar inte heller något större engagemang för frågor som: åtgärder för biologisk mångfald, klimatpolitik, kemikalier, handel med utsläppsrätter och omställning till ett hållbarare samhälle.
För oss som tar miljöfrågorna på största allvar, på riktigt, finns här en klar och tydlig kompass inför höstens val.
Kent O Nilsson