Slösa inte bort Södra Sandens unika kvaliteter!

När kommunen nu presenterat ett detaljplaneförslag för Södra Sanden är det uppenbart att man riskerar att slösa bort två omistliga kvaliteter, som området har.

ANNONS
|

Den första är det nära läget till järnvägsstationen. Detta är av stort intresse både för vänersborgare som arbetspendlar och är beroende av att ansluta till tågresan genom att ta bilen till stationen. Antingen för att bostaden saknar kollektiv anslutningstrafik eller för att man behöver skjutsa barn och uträtta ärenden på väg till eller från arbetet. En god tillgång till pendlarparkering i direkt anslutning till stationen är då ett berättigat krav som förslaget inte tillgodoser. Med en underdimensionerad boendeparkering (jämför Nabbensberg) är risken dessutom stor för att pendlarna som behöver parkera trängs ut av boende.

Om kommunen också har ambitionen att verka för en ökad inpendling till staden är det mycket angeläget att kunna etablera arbetsplatsintensiva verksamheter med gångavstånd från stationen. En större del av områdets södra del borde då avsättas för kontor och liknande verksamheter. Med tanke på att området ändå är i hög grad utsatt för trafikbuller borde detta vara ett bättre val än bostäder.

ANNONS

Den andra är hamnområdet. Förslaget innebär att handelshamnen flyttas till Vargön, vilket är bra ur logistisk synpunkt men i förslaget utnyttjas inte befintliga kvaliteter. Staden Vänersborg har gott om vattennära parker, promenadstråk och bostäder. Däremot saknas idag områden för att bedriva sådana maritima verksamheter som borde vara självklara i ”porten till Vänern”. När den tunga sjöfarten lämnar platsen borde området kunna avsättas för att skapa ett framtida maritimt centrum med goda möjligheter till upptagning och sjösättning av båtar som ger förutsättningar för försäljning samt service- och reparationsverksamheter. Någon alternativ plats för dessa typer av verksamheter finns inte i staden.

Förslaget strider mot miljöbalkens bestämmelser. Slutsatsen blir att planförslaget till väsentliga delar strider mot miljöbalkens grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden (3 kap. 1§) som föreskriver att god hushållning innebär att ”mark- och vattenområden ska användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde ska ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning”.

Per Söderström

ANNONS