Replik på ”Finns inga tider hos Folktandvården i Västra Götaland”.
Ni har helt rätt i kraven på bättre löner och mer uppskattning för jobbet. Tyvärr har årtionden av nedvärdering av detta viktiga jobb alltid setts som ett mindre problem då arbetsgivarna/tandläkarna inte har insett hur viktigt och nödvändigt ert arbete är. När jag började min tid i Folktandvården i slutet av 1950-talet förklarade dåvarande tandvårdschefen att han jämställde arbetet med ”att vara pottkusk på lasarett” och lönerna skulle sättas därefter. När jag utbildades vid statlig tandsköterskeskola, visade det att studieplanerna var lagda så att all nödvändig elevtid, minst ett år före antagning till skolan plus nio månaders praktikanttid efter examen innebar det att de två obligatoriska terminerna på skolan räknades ner på ett sätt som skulle ge så låg lön som möjligt!
Skolterminen räknades i fyra månader! Detta sammanföll på så sätt med outbildad sjukvårdspersonal. Trots att den totala utbildningstiden snarare var lika lång som sjuksköterskeutbildningen på tre år försvann detta genom aktivt agerande från tandläkarnas sida. Detta framgick vid grävande i diverse arkiv. Tekniken har varit avsiktlig från arbetsledningens sida då man inte värdesatte allt som en kunnig tandsköterska gjorde då och ännu mer idag. Skälet var att hålla lönerna så låga som möjligt och särskilt privata tandläkare utnyttjade det förr. Nu är situationen den omvända, de privata klinikernas ledning inser sköterskans värde och betalar bättre. Nu invänder många att detta var evigheter sedan, det stämmer men den grundläggande inställningen har inte förändrats och de fackliga företrädarna på riksnivå har aldrig insett att den förhållandevis lilla gruppen inom kollektivet i facket behöver rejäl stöttning på alla nivåer.
Under mina snart 40 år som ansvarig i den grupp som insjuknat av sina arbeten inom tandvården på grund av kvicksilverpåverkan och andra skadliga ämnen, har jag funnit ett totalt ointresse från detta håll. Där har man trott att tandsköterskors påverkan av kvicksilver är noll då en del så kallade experter påstått det. Därför har många som insjuknat inte heller fått stöd varken av arbetskamrater eller fack. I Norge däremot har Parat med deras tidigare ordförande Gerd Bang Johansen på ett fenomenalt sätt drivit arbetsskadeärende, så att sjuka tandsköterskor fått skadorna godkända. Här har manliga ombudsmän utan de speciella kunskaper som finns i frågan, underlåtit att agera.
Min kamp för att tandsköterskorna skulle slippa utsättas för dessa mycket allvarliga risker i arbetet har uppmärksammats, inte bara av de som insjuknat, utan har också gett eko ute i världen när resultaten redovisats vid vetenskapliga seminarier och flera forskare bland annat på Nya Zeeland och i USA där man finner liknande resultat. Problemet är att utan en kraftfull satsning av de fackligt förtroendevalda försvinner tandvårdspersonalens berättigade krav både på säkrare arbetsmiljö och bättre betalning. Den som är intresserad får gärna ta kontakt med mig via tidningen.
Margaretha Molius,
tidigare samordnare i TF för flera hundra tandsköterskor.
TF står för Tandhälsoförbundet, tidigare Tandvårdsskadeförbundet, redaktionens anmärkning.