Replik på ”En ökad vuxennärvaro på Sjuntorpskolan för trygghet”.
Jag skulle vilja påminna om att redan 2016 drog Sjuntorpskolans elevhälsoteam, igång ett ambitiöst projekt för att minska våldet i skolan. Detta går att läsa i en artikel ”Sjuntorp tar krafttag mot våldet” i TTELA den 2 oktober 2016. Jag skulle vilja veta hur det gick med det projektet? Varför avslutades det som skulle vara ett långsiktigt arbete för att förändra problemen med våld på skolan?
Jag har följt artiklarna och insändarna i TTELA och förundras över hur det kunde gå så illa på Sjuntorpskolan? Glömde elevhälsoteamet bort sin skyldighet att jobba förebyggande för alla barns trygghet på skolan?
Jag är själv förälder som tidigare haft barn på skolan och redan då var det en hel del trakasserier och våld. Så pass mycket att vi var tvungna att flytta vårt barn till en annan skola på grund av mobbning. Precis som jag läst i tidigare artiklar och insändare så anmäldes inte heller då våld och trakasserier vidare uppåt i kedjan, trots att det är elevhälsoteamets skyldighet att göra det.
Jag har förstått, när jag talar med föräldrar som har barn på skolan nu, att det inte är ett dugg bättre i dagsläget. Att det snarare rent av är vardag att bevittna våld, mobbning och trakasserier på skolans område under skoltid.
I artikeln från 2016 går följande att läsa: ”Vi utgår från ett amerikanskt program som anpassats till svenska förhållanden. Det bygger på ett antal vetenskapliga teorier om att barn fostras i den miljö de befinner sig i”. Om den teorin stämmer så kanske det inte är så konstigt att skolan har fått den destruktiva miljö som de har på Sjuntorpsskolan nu, när elevhälsan varit så slapphänta i det förebyggande arbetet med trygghet på skola de senaste åren. Vi får verkligen hoppas på bättring nu när kommunen äntligen hjälper skolan att komma tillrätta med problemen!
Förälder som tröttnade