Ordet integration har den betydelsen att man ska lära av varandra, det vill säga: Svenskar måste också anpassa sig till invandrarnas kultur, och inte bara tvärtom. Ett samhälle där bara invandrare anpassar sig till den svenska majoritetskulturen är assimilationspolitik och är inte förenligt med den mångkulturella samhällsmodellen. Mot bakgrund av detta ville vi göra en insats. Vi ville få ett flyktingboende och en moské till ett område som främst bebos av inrikes födda, för att överbrygga kulturella motsättningar, och för att detta skulle bli verklighet ville vi propagera med hjälp av flygblad som informerade om vår namninsamling.
Vi kunde nämligen utifrån valstatistik se att området i hög grad röstar på partier i riksdagsvalet som är anhängare av en öppen invandringspolitik, och utifrån det såg vi lysande förutsättningar för att integrationen skulle lyckas bättre. Vi delade ut cirka 1 000 flygblad med information om vad vi ville göra, men de namnunderskrifter vi erhöll från området i skrivande stund uppgår till i princip noll. Det har spridits rykten om att vår kampanj skulle vara ett skämt dessutom. Dessa rykten är inget annat än fake news, naturligtvis. Nej, vi menar allvar med det mångkulturella projektet, och det gör mig och många andra besvikna att den givmildhet och förändringsbenägenhet vi trodde fanns hos svenskarna i själva verket inte existerar.
Vi kan inte ha en politik där vi får segregerade enklaver där invandrarna bor i ett område och svenskarna i ett annat. Det är inte ett mångkulturellt samhälle. Vi måste rannsaka oss själva, och fråga oss om vi verkligen är den humanitära stormakt som vi utger oss för att vara. Jag tror dock på människans förmåga att gå utanför sin bekvämlighetszon och nå högre höjder. Sverige är ett fantastiskt mångkulturellt land, men fler områden måste få ta del av de vinster som mångkulturen genererar. Vi gillar olika!