På Tanums akut försökte de limma ihop såret två gånger men de gick inte. De beslutade att vi ska åka till akuten på Näl för att sy. De i Tanum plåstrade om så gott det gick – så de inte skulle blöda i bilen. Läkaren i Tanum sa att det går att sy ihop men att det inte får gå för lång tid innan det sys.
Så vi åkte till akuten på Näl – väl framme så fick vi sitta ner och vänta, en sköterska kommer och visar oss till ett rum och säger det är snart vår tur. Men hur lång tid ska man behöva vänta med ett barn som har en öppen sårskada i huvudet?
Självklart förstår vi att trafikolyckor, traumapatienter går först i prioritet. Men att behöva sitta och vänta sex timmar innan vi kommer in och får träffa doktorn på Näl är helt sjukt. Prioriteras inte barn högre?
Väl hos läkaren säger denne att de tyvärr inte kan sy ihop det för sårkanterna är för hårda. Och som vanligt så säger de att vi får ha uppsikt så det inte blir värre eller inflammerat.
Det känns inte säkert att åka hem med vår dotter och veta att såret inte är ihop i huvudet.
Med allt detta skulle jag vilja säga: Hade väntetiden varit kortare så hade de kunnat sytt ihop såret snyggt.
Vart är akutsjukvården på väg?