De flesta politiska partier har en historia. Men enligt dig är det tydligen bara SD:s historia som är intressant. Det finns emellertid andra partier som har all anledning att begrunda vad som hänt i det förflutna.
Sveriges förste socialdemokratiske statsminister Hjalmar Branting var en de som godkände inrättandet av Rasbiologiska Institutet i Uppsala i början av 1920-talet. Till denna forskningsanstalt vände sig bland annat nazisten och chefen för SS, Heinrich Himmler, huvudorganisatör för judeutrotningen. Han ville göra SS till en raselit av nordisk typ.
Ledaren för högerpartiet (numera moderaterna) Arvid Lindman biföll också Rasbiologiska Institutets etablering. Vad han hade för inställning framgår ju tydliga av ett uttalande han gjorde 1930: "Den svenska folkstammen sprungen ur ädel rot – reslig och stark, genomströmmad av renaste germanskt blod".
I Bondeförbundets (numer Centerpartiet) grundprogram från 1933 står det bland annat att "det är en nationell uppgift att bevara den svenska folkstammen mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverka invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling".
Då Kristen Demokratisk Samling (numera Kristdemokraterna) grundades 1964 av ledare för pingströrelsen, Lewi Pethrus, deltog högt uppsatta personer som tidigare varit mycket aktiva nazister under och efter andra världskriget. En av dem var rådmannen Harald Ljungström som skrev underlaget till KDS' första partiprogram. Lämnade partiet när han kritiserades för sitt nazistiska förflutna.
Beträffande Sverigedemokraterna har Jimmie Åkesson aldrig förnekat partiets historiska fel och brister. Visst dyker det då och då upp individer som har en annan ideologisk hemvist än SD. Men Åkesson och partiledningen har tydligt visat att dessa typer snarast bör lämna partiet.
Den som jämför SD:s politik med nazityskland måste ha enorma kunskapsluckor.