Den rödgröna regeringen jobbade i FN för att få fram ett avtal som skulle leda till en internationell nedrustning av kärnvapen, och år 2017 var ett sådant avtal framställt. Avtalet binder länder till ett förbud mot utveckling, förvaring, transport och hot om användning av kärnvapen. Det har nu under längre tid funnits röster i Sverige, inte minst inom Socialdemokraterna, som vill att Sverige ska skriva under avtalet. Tanken är god, men konsekvenserna av avtalet kan bli förödande.
Avtalet förutsätter att ledarna för kärnvapenländer som Ryssland och Kina är lika trovärdiga som USA och Storbritannien. Demokratiskt valda ledare måste stå till svars inför sitt folk för sina handlingar, för att det är deras intressen de är skyldiga att företräda enligt demokratins spelregler. Diktatorer däremot står inte till svars för någon förutom sig själva. Skulle alla länder skriva på detta avtal, skulle det endast leda till garanterad kärnvapennedrustning i väst, medans diktaturerna behåller sina kärnvapen gömda bakom skynken tills väst är tillräckligt försvagat.
Skriver Sverige på avtalet kommer det försvåra möjligheterna till ett nära samarbete med NATO samt nästan helt omöjliggöra svenskt medlemskap i försvarsalliansen. En försvårad relation med NATO i nuläget är extra oroande i tider som dessa när Ryssland bedriver krigsföring i Ukraina, samt regelbundet testar Sveriges gränser.
Historien har lärt oss att kapprustning kan var skillnaden mellan krig väst förlorar och ett krig som aldrig blev för att västs militära förmåga var övermäktigt för alla dess utmanare. Fråga bara de postsovjetiska staterna i Östeuropa. Kalla kriget tog slut för att det kommunistiska systemet inte kunde mätas med det kapitalistiska västs förmåga att rusta upp sin militär.