Det är miljoner efter miljoner av skattemedel som satsas på integrationen, men problemen ökar istället för minskar. Det måste var och en av oss medborgare dra sina egna slutsatser av. Är vi nöjda med det vi upplever? Verkar det vara rätt insatser som görs? Jag är absolut inte nöjd med denna utveckling, utan istället är jag djupt oroad och känner både olust och obehag. Vi liberaler menar att det krävs fler och kraftfullare insatser. Vi har presenterat många olika förslag till lösningar i ett samlat och rejält integrationspaket. Problemet i Trollhättan är att den röda majoriteten inte har en tydlig styrning och ledning av integrationsfrågorna. Det finns ingen plan för arbetet. Det finns inte tydliga mål och det görs inga ordentliga mätningar och uppföljningar av alla de insatser som görs. Ansvaret har lämnats ut till varje nämnd, som har sina egna små mål, som inte ens satts på pränt i konkreta planer. Alla vet att vi har problem. Alla står i vägkorsningen, men ingen vet vilken väg som är bäst att gå. Alla springer åt lite olika håll och söker sig fram utan kompass och karta och ett tydligt mål. Hur skulle det då kunna bli bättre utveckling, när frågorna flyter fritt och landar där de vill. När regeringen nu beslutat att genomföra en satsning i hela landet på 2,2 miljarder, för att bryta utanförskapet i socioekonomiskt utsatta områden, så skulle det kunna innebära att Trollhättan får över 9 miljoner. Paul Åkerlund uttalade sig att ”pengarna kan göra gott”. Jag anser att pengarna ska göra gott och ingå i en fast plan med tydliga mål. Nu riskerar ytterligare 9 miljoner flyta ut i tomma intet. När frågorna hanteras så här, så är risken stor att de stora utmaningar vi har inte kommer att lösas, utan fortsätter accelerera. När vinden är gynnsam då kan man segla för lösa boliner, men när den är hård och krävande, då måste man segla efter sjökortet och ha handfasta tag. Då krävs det en allians vid rodret i Trollhättan. Det inser alla som ser hur vår stad har utvecklats.
Eva Castberger (L)
Kandidat till kommunfullmäktige